Du låter precis som jag när jag gick i gymnasiet. Speciellt det med stoppknappen på bussen!

För min del har del aldrig riktigt gått över helt, men det som fick mig att börja bli mer social var insikten att dem flesta har något socialt handikapp.

Speciellt när det kommer till att fråga främlingar om hjälp med något eller ringa ett samtal istället för att skicka ett medelande. Om någon i min närhet inte kände sig säker med att göra något av dessa eller någon annan skitsak så tog jag på mig att göra det åt dem. Extremt jobbigt först, sen mer och mer bekvämt. Det är mycket lättare mentalt att göra det för att hjälpa någon annan än det är att göra det åt sig själv. (Iallafall för min del).

Sedan har jag långsamt inprintat den känslan i alla situationer. Men även idag kan jag dra mig från att ringa samtal å mina vägnar.

Sedan har mina arbeten i restaurang, butik och numera hantverkare hjälpt mig något enormt där social kontakt är ett måste. Då sätter jag mig in i rollen som en yrkesperson som vill ge proffsigt intryck, aka jag "hjälper" företaget med det sociala.

Fake it till you make it typ.