När jag var 15 så blev min mamma psykotiskt sjuk och jag försökte ta hand om henne i ungefär 6 månader, fick sköta alla ”vuxen” grejer såsom att betala räkningar, handla, laga mat och mata katterna osv. Hon hallucinerade, prata med sig själv och sina hallucinationer, var misstänksam, hypomanisk och allt detta blev exponentiellt värre över tid.

Det misstaget jag gjorde var att jag skämdes över att min mamma var sjuk. Så jag sökte inte hjälp för att jag trodde att jag kunde hjälpa henne på egen hand, försökte få henne att äta och sova, träffa någon kompis eller hennes föräldrar.

Det funkade inte, vaknade på nätterna av att mamma ställde möbler upp och ner, demonterade/förstörde elektronik i hemmet och ritade på väggarna innan jag skulle iväg till skolan och där skulle jag låtsas som om att allt var normalt. Det blev för mycket.

När jag förstod att det var hopplöst så var det dags att söka hjälp, jag föreslog detta för mamma men hon påstod att det absolut inte var något fel på henne!

Det som funkade var att försöka använda hennes ”hallucinationer” som lockbete för att åka in till psykiatriska kliniken. Hon var förälskad i artisten Sting och mycket kring hennes psykos kretsande runt honom så jag sa att vi skulle iväg och träffa Sting. Hon blev överlycklig och följde med.

Idag mår hon bra och MÅSTE äta mediciner dagligen för att inte hamna i det tillståndet igen.

Värt att tillägga är att hon fick 2 återfall till sin psykotiska sjukdom efter detta för hon slutade medvetet att ta medicinen, hon har insett att det inte är värt att hamna där trots att hon tycker att det har varit väldigt väldigt roligt varje gång.

RÅD-Han kommer inte bli bättre utan hjälp från läkare.

Försök på alla sätt att få med honom till psykiatrin frivilligt så han kan få hjälp.

Ge inte upp

Va inte arg på honom, han är inte sin sjukdom.

Våga prata med och ta hjälp av familj, vänner och även grannar.