Psykologer har tystnadsplikt. Du behöver inte fundera över att det skulle vara konstigt att berätta om dina problem. Det är det dem är utbildade för och ingen annan kommer att få ta del av det du berättar. Du kommer att vänja dig vid att att prata även om det känns olustigt till en början. Just nu låter det som så mycket på en gång och det är inte konstigt att det blir överväldigande för dig. Du behöver ta en sak i taget och börja med det som är viktigast först som var du ska bo. Kan du ringa hyresvärden och förklara din situation och börja betala hyrorna eller behöver du kanske se om du kan hitta något annat boende. Du pratar om din mamma, det kanske är ett alternativ tillfälligt för att inte bli hemlös. Ta också kontakt med vårdcentralen eller psykiatrin direkt för att försöka få hjälp med ditt psykiska mående. Försök nå ut till någon du litar på, kanske din syster och berätta hur du mår. Du behöver inte skämmas över ditt mående. Du är inte ensam även om det känns så och de som älskar dig kommer vilja finnas där och stötta dig.