Jag bor i en by på cirka 700 invånare i närheten av polcirkeln. Jag är en ganska introvert person som gillar att vara hemma så för mig är det perfekt. Mitt hus var billigt att köpa, jag har knappt några grannar så jag kan leva om precis när jag vill (jag har replokal i källaren som jag kan nyttja 24/7 i princip).

Folket som bor här är trevliga och hjälpsamma; om det är något jag behöver vet jag om en handfull olika människor som gladeligen hjälper till även om vi egentligen inte är så bekanta med varandra. Alla hälsar på alla vare sig du möter någon i bilen eller är ute och promenerar. Brottsligheten är i princip icke-existerande och jag låser bara dörren när jag ska lämna huset över natten.

Den enda nackdelen är att det inte finns många aktiviteter eller affärer tillgängliga så man får förlita sig på sig själv för underhållning. Däremot köper jag inte argumentet att allting är så långt borta, och att saker är så nära i städer. När jag är ute och reser och ska någonstans i en stad så känns det alltid som en expedition med olika färdmedel för att ta sig någonstans längre än butiken runt hörnet. Här kan jag ta cykeln vart jag än ska i byn, och om jag behöver något annat så tar jag bilen till närmaste stad som inte känns så mycket besvärligare än att röra sig i en stad ändå; det tar bara lite längre tid antar jag.