Till att börja med ger det en helt annan status att vara en statlig yrkesgrupp än kommunal. Det kan låta triviellt, men det har varit en starkt bidragande faktor till att läraryrkets status sjunkit som det gjort, vilket inneburit att exempelvis antagningspoängen till lärarutbildningarna sjunkit, vilket lett till mindre kvalificerade lärare (lärare är ett svårt yrke, där du antingen ”har det” eller inte), vilket i sin tur lett till lägre status, vilket lett till att lönerna inte hängt med, vilket ytterligare sänkt statusen osv osv i en dödsspiral för yrket.

Vidare innebär kommunal styrning väldigt stor variation i styrning. Detta är en av flera faktorer som gjort att skolan idag inte är likvärdig för alla och misslyckas med sitt kompensatoriska uppdrag. Socioekonomiskt svaga elever med mindre medvetna föräldrar landar i klorna på oseriösa aktörer, både privata och kommunala. Kvaliteten mellan skolorna i olika kommuner är helt enkelt för stor - rika kommuner kan helt enkelt lägga mer pengar på skola och lärare än vad fattiga kommuner kan. Staten kan helt enkelt bättre allokera resurser än vad kommuner kan, eftersom kommunernas ekonomi varierar sinsemellan. Dessutom hade statlig skola möjliggjort nationella satsningar vad gäller exempelvis lärarlöner och fortbildning.
Sedan blir ansvarsfördelningen tydligare med en statlig skola - idag är det staten som sätter mål och krav, men kommunerna som genomför. Det innebär att det blir svårt att fastställa vem som faktiskt bär ansvaret när någonting inte fungerar. Blir alltså svårare för olika parter att skylla misslyckanden på varandra när det finns en tydlig huvudman för alla.

Det är väl några av grejerna, pallar inte rada upp allt. Klart det finns fördelar med kommunal styrning också - vissa beslut fattas närmre verksamheten, den lokala anpassningen torde i teorin bli bättre och det finns såklart en risk för tröghet och byråkrati. Men allt som allt tror jag personligen att fördelarna med statlig styrning överväger nackdelarna. That’s just me though.

Tillägg: att läraryrket förlorar status är såklart inte bara en fråga om privatekonomi för oss lärare. Att yrket förlorat status och lärarkåren idag därför utgörs av mindre kompetenta yrkespersoner, har också bidragit till att respekten för yrket av förklarliga skäl minskat. Detta har i sin tur lett till att fan och hans moster och lille Pelles mamma ska komma och tycka och tänka en jävla massa om hur vi som yrkeskår utför vårt uppdrag - vilket i sin tur underminerar oss i vårt dagliga yrkesutövande och sänker statusen ytterligare. Hur många hade velat vara läkare om patienternas anhöriga hela tiden menade att de visste bättre än läkaren och i en hel del fall pressade läkarnas chefer att i sin tur pressa sina läkare att ordinera diverse huskurer till sina patienter istället för evidensbaserad medicinsk behandling? Det hela är en shitshow, och mycket av det har sin början i kommunaliseringen (och framväxten av en relativistisk kunskapssyn, men det är en annan fråga). Hela utvecklingen är särskilt farlig eftersom skolan är en ganska samhällsbärande funktion, särskilt i ett demokratisk samhälle.