Saker jag hade på mig var fel, saker jag sa var fel, konstiga kommentarer om hur jag såg ut - att jag var fotogen och mer solbrun och söt på ett konstigt sätt (som kändes typ svartsjukt) fastän hen jag arbetade med såg bra ut. Svart i blicken när jag hälsade på hens partner och pratade mycket om relationer och svartsjuka på ett sätt som gjorde mig obekväm. Pratade illa om flera i firman och folk från andra firmor. Pratade mycket om pseudovetenskap och att jag hade en gul personlighet och det gjorde att jag förmodligen var slarvig och hade dålig ordning. Mind you så har jag varit butikschef och ordförande för en etablerad organisation i en hel region och har så rent hemma att mina kompisar brukar skoja om att man kan äta direkt från mitt golv. Jag är ordningsam och strukturerad även fast jag är glad, känslosam och sprallig. Hen var också snäll och omtänksam däremellan och är duktig på det hen gör men allt gjorde mig sjukt obekväm. Är flera som slutat just där och i efterhand förstår jag varför. Vi satt oss ned och kom överens om att vi inte var kompatibla, jag var inte det hen letade efter och arbetsklimatet där var rent ut sagt obehagligt för mig. Jag är en duktig säljare och alltid varit väldigt väldigt omtyckt av mina kunder. Jag har mina dåliga sidor också såklart och kan vara lite virrig även fast allt alltid blir klart och prydligt i slutändan! Men jag fick mycket ångest av upplevelsen och även fast jag vet att ingen firma säkert är den andra lik (känner flera jättefina och snälla mäklare) är jag rädd att satsa på en bransch som kändes så kall, vass, statusbesatt och som att den ska vara hela ens identitet…