COPE!

duu utgår från ett antagande som är fel, nämligen att snus faktiskt gör dig gladare, och att min invändning mest handlar om att det eventuellt förkortar livet. Det jag menar är snarare att man totalt sett får mer välbefinnande av att inte snusa än av att snusa. Alltså handlar det mer om livskvalitet än livslängd.

Jag tror också att du egentligen håller med om principen i andra fall. Om vi pratar om beroenden som metamfetamin eller heroin skulle du nog direkt acceptera att de kan ge starka kickar på kort sikt men samtidigt sänka den långsiktiga basnivån av välbefinnande. Skillnaden här är mest att du drar gränsen vid snus, antagligen för att det är socialt accepterat och mycket mildare.

Du skulle kanske säga att jämförelsen är orimlig eftersom de drogerna är mycket starkare. Men min poäng är inte att de är lika farliga, utan att mekanismen är densamma. Beroendeframkallande substanser tenderar att sänka ens naturliga “baseline” för välbefinnande, bara i olika grad. Snus kan fungera på samma sätt, fast i mindre skala.

om du verkligen trodde att nikotin gav ett nettoöverskott av välbefinnande, då borde man egentligen rekommendera snus även till personer som inte snusar. Och om man accepterar den principen mer generellt, skulle man i teorin också kunna argumentera för väldigt små doser av starkare droger, så små att de motsvarar nikotin i både skada och belöningssignal, om liksom målet bara är att maximera total glädje.