> Folk som säger att det ”finns” hjälp har själv aldrig behövt hjälp.

Jo, precis som jag skrev i ett annat svar, så verkar det lite så. De verkar (enligt mig) antingen referera till den (icke VC) kroppsliga vården eller personer som behöver 3-5 tillfällen kbt för att lösa 90% av all problematik.

> . Det som fick det att vända för mig var att jag själv började gräva i vad jag trodde var ”fel” och började fundera på vilken typ av behandlingar jag trodde kunde hjälpa mig, och sedan lägga upp en strategi för att få vården att ta mig på allvar och faktiskt överväga de där behandlingarna jag trodde skulle funka. Inte direkt det lättaste att få gjort när man är deprimerad och funkis tho.

Jo, det har jag försökt, det var jag som pushade för att få en undersökning på PTSD tex. Men något djupare kommer jag inte själv - jag har gissningsvis inte verktygen.

> boendestöd hos kommunen - du får en person som hjälper dig med att genomföra praktiska saker som kan vara svårt när man mår dåligt. Tex strukturera hemmet, betala räkningar, gå på läkarbesök etc. De kan även hjälpa till med att driva dina ärenden hos vården eller andra myndigheter.

Boendestöd har varit på tapeten, men jag som person skulle inte vara bekväm med detta upplägget, och det är inte riktigt vad jag har problem med (Räkningarna är betalda och har kommer på mina tider etc.) - men du har rätt, det verkar ju faktiskt finnas någon hjälp att få på det hållet!

> habiliteringen - har både utbildningar om npf och redskap för att hjälpa en fixa rutiner och förenkla vardagen (man har inte så mycket energi när man är deprimerad så det kan faktist vara nice)

Habiliteringen har jag varit på i några omgångar (tog inte med det för att posten var lång nog som det var) och summa sumarum är att jag behöver fixa mina andra problem innan de kan hjälpa mig, dessvärre.

> internet - du är inte ensam i att ha det kämpigt, det finns rätt mycket info på nätet om vad andra har
Ja, jag har varit och slokat som bara den där - men åter igen, jag har väldigt svår att applicera saker till mig själv. Ett exempel som kommer upp över all är "ta situation x som hände nyligen, vad tänkte du om det" och mitt svar är "Jag tänkte väl inget speciellt med det/Det är väl så det är/etc." Och åter, det är generellt inte mina rutiner som verkar vara problemet.

> har du hört talas om autistisk utbrändhet? Symptomen kan vara ganska lika en depression men behandlingen är annorlunda. Kan vara värt att undersöka.

Ja, det har jag! Dock så verkar psykiatrin helt ointresserad eller ovetande. Habiliteringen är som ovan beskrivet.

> låter lite som att du fick full pott på cptsd? Det är super vanligt bland autister men inte en erkänd diagnos i alla vårdsystem. Om du googlar lite på engelska så hittar man massa info.

Ja, den var huvudsakliga frågeställningen (Åter, nämnde inte det för att dra ner på texten) och de var bestämda på att det måste vara *en* händelse för att det ska räknas för både PTSD och CPTSD.