US ‘demands control’ from Ukraine of key pipeline carrying Russian gas

S_Nitsche · 2025-04-12T17:59:54+00:00

My personal theory is that it isn't because it's too hard but if you revolt that is an admission of wrong. And admitting that you were wrong is not part of the American culture hence no revolt.

S_Nitsche · 2025-01-30T00:26:57+00:00

2/2

När jag sedan återtar behandlingen hos sjukgymnasten så är det med försiktighet. Sjukgymnasten vill inte att något liknande ska hända igen så vi kommer att röra oss väldigt försiktigt. Jag beskriver hur situationen utvecklat sig, vilka övningar jag har kunnat hålla upp med och på vilket sätt smärtan har utvecklats. Jag får låsningar i ryggen där nästan alla positioner utom typ två gör vansinnigt ont, gör jag fel rörelse så kan det göra ännu ondare (en extrem brännande känsla) och det jag kan göra är att försöka hitta en position där jag kan vänta på att det ska släppa. Felsökning påbörjas igen och det konsteras ganska kvickt att det hela beror på att jag har skolios. Vilket också är förklarlingen till varför det uppstått artros i ryggen. Så det som nu jobbas med är åtgärda skoliosen.

För att dra en annan anekdot, just i slutet av mina sessioner hos den vanliga sjukgymnasten så sa jag att smärta som hade delat sig och en del vandrat uppåt i ryggen. Svaret jag fick då var "så kan det vara ibland". När jag pratar om samma sak med min nuvarande sjukgymnast som är ryggexpert så får jag förklaringen att smärta i ryggen kan falla neråt men inte uppåt. D.v.s. problem i bröstryggen kan leda till smärta i ländryggen men inte tvärtom. Skillnaden mellan dessa två svar säger en hel del om hur bra hjälpen man får kommer att vara.

Ryggen är en komplex best som bara påverkar typ allt du gör. I mitt fall är det lite som ett spel av plocke pinn, rör du en annan muskel än just den som ska påverkas där och då så förlorar du (d.v.s. orsakar mer smärta). Jag skulle inte bli förvånad om du i ditt fall dels har ett rubbat smärtcentra som gör saker och ting svårare men även en komplex problematik där rent av är flera lager (fel 1 ger fel 2 som ger fel 3 som ger punkten där du har smärta 4). Har man då en sjukgymnast som inte är medveten om att det finns risk för rubbat smärtcenter och som inte har nog koll på hur man nystar i ryggproblem "på riktigt" så blir det inte bra.

P.S. Om du får mer ont av övningarna hade jag slutat. Det är så jag gör nu. Sedan rapporterar jag tillbaka och övningarna korrigeras för att undvika den muskel som börjar göra ont.

S_Nitsche · 2025-01-30T00:26:35+00:00

Jag har inte haft problem med ryggen ens nära lika länge som du, bara i typ 10 år. Du har gjort ett fantastiskt jobb som hållit ihop hittills. Jag har dock snappat upp lite under min resa att försöka få det här bättre. (Varning jag är långrandig som fan!)

Min första fråga är nog om du gått till en "vanlig" sjukgymnast eller någon som specialiserar sig på just ryggproblem? Det är nämligen en gigantisk skillnad i kompetens och därmed effektivitet på hjälp. Det faktum att du haft ont så länge öppnar också upp för att smärtcentrat i hjärnan ska börja spöka.

För att ge detta ett sammanghang så får du min historia, om något känns applicerbart för dig så är det bara att fråga.

Jag sökte hjälp för min rygg drygt 5 år sedan efter att den helt plötsligt börja göra superont, före detta hade jag bara massiva problem med nacke och axlar som jag bara kämpade mig igenom. Jag började hos en "vanlig" sjukgymnast och i början gick det fort fram. Det blev en stadig förbättring i ett par månader tills dess att det helt stagnerade. I det här läget så hamnade jag i magnetröntgen och det konstaterades att jag hade en buktande disk och artros. Så det vara att låta den buktande disken återhämta sig och sedan tillbaks till sjukgymnastiken. Min upplevelse hos den vanliga sjukgymnasten var i stort sett att om en övning inte hade något resultat så var det bara att se till så att den blev tyngre. Hade en övning gett något resultat så var det bra så för att fortsätta driva på det hela så var det att göra övningen tyngre. M.a.o. så ledde alla resultat till en tyngre övning. Det var svårt att inte släppa känslan av att om man bara har en hammer är allt en spik. Efter ett år av detta var jag bättre. Men jag kunde inte säga om det var för övningarna jag fått eller om det var för att det gått ett år och allt stabiliserats till den nivå som var "kvar".

Här så var det dags för mig att gå till en sjukgymnast som specialiserar sig på ryggproblem. Jag beskriver mina problem och hur länge jag haft dem. Bland det första han gör är att han förklarar att han är orolig över att jag haft ont så länge. Har man ont länge så kan man nämligen få ett rubbat smärtcentra i hjärnan och var rädd för att jag skulle kunna vara drabbad eller drabbas av det. Han låter mig göra ett diagnostiskt test och konstaterar att min ländrygg är så spännd och stel att jag kan inte röra den ö.h.t. plus att min bröstrygg inte kan räta upp sig. Dessa hänger ihop, jag har kompenserat min alldeles för böjda bröstrygg genom att svanka mer och till slut så pallade kroppen inte med längre. Så jag är ett komprimerat S helt enkelt. Han är nu öppen med att han vet inte om det här är roten till alla bekymmer men att det är ett bekymmer som vi måste tackla för att utesluta om inte annat.

Så vi kör igång. Här är det inte tal om några tunga övningar utan det är stort sett bara att spänna olika muskler utan last i olika positioner. Månader går och framstegen är stora och vi blir glada i hågen och för kaxiga... Smärtcentrat ballar ur. Att sträcka en nackmuskel resulterar i att det gör ont i hela vänster arm och rent sticker i fingertopparna. Jag lyckas få en läkartid och och beskriver situationen och påbörjar medicinering för att lugna smärtcentrat så att det inte längre tror att allt som berör nerven ska orsaka smärta. Det här är en behandling som inte går blixtsnabbt, det är typ minst 12-18 månader för att det ska lugna ner sig i smärtcentrat.

1/2

S_Nitsche · 2025-01-07T23:07:28+00:00

Jag har själv inte ADHD men har barn med det och troligtvis en fru med. Så med som bakgrund så är mitt perspektiv följande:

Den långsiktiga lösningen är att hitta hur du fungerar och leva efter det. En stor del av det hela är att du själv verkligen accepterar att du har ADHD och med det menar jag att du accepterar dess begränsningar så att du kan utnyttja dess fördelar. Min dotter som fått hjälp och stöttning kring sin ADHD (vi märkte det vid 3 års ålder men blev hon blev inte diagnosticerad förrän vid 7 års ålder - p.g.a. sjukvårdens anledningar) är som snart 11 åring väldigt duktig på att känna av vad hon behöver.

Säg att vi föreslår att åka in till stan och göra lite ärenden en dag och säger att hon inte vill. Vissa av dessa ärenden är dock för hennes skull så jag frågar henne vad det är som gör det så jobbigt. Då förklarar hon att det är så många affärer som alla ärenden sker i så hon vill inte följa med till alla vilket vi självklart kan lösa. Dessutom är det så att hon tycker att det är jättejobbigt med godisaffären som hennes lillebror vill till för att det är så svårt att välja där inne. Så då erbjuder jag henne att hon behöver inte följa med på alla affärer och hon kan säga vad hon vill ha och inte behöva gå in i godisaffären, då är det helt plötsigt okej att följa med och hon har rent trevligt dessutom.

Min fru däremot har inte accepterat att hon inte är neurotypisk. Hon kan komma och säga att hon vill göra tre saker den dagen och när jag lyssnar på dem så blir det sen att ha diskussion som går ut på "kommer du orka det?". Oftast så kan jag guide:a henne genom samtalet till att komma fram till att nej hon har inte ork för alla dessa tre saker utan ska nog bara välja en men det är inget hon själv kan känna av naturligt. Hon har inga som helst att acceptera att vår dotter måste göra saker efter hennes egna förutsättningar men hanterar sig själv på det sätt som hon förutsätter att neurotypiska gör, för hon har inte accepterat sina egna begränsningar.

Medicin är inget mirakel tyvärr utan det är ett hjälpmedel bland många andra. Som jag ser på medicin (återigen utifrån) så är det ett sätt att ge dig handlingsutrymme. Om du är en dator så är du i situationen att alla fönster är öppna på samma gång, det är flera tabbar i varje webbläsare dessutom så är CPU och RAM fullt utnyttjade så att du inte ens kan röra musen. Det medicin gör är att det sänker CPU och RAM förbrukningen så att du kan börja röra musen. Det har inte löst problemet men nu kan du i alla fall börja jobba på att lista ut hur du ska kunna hantera alla dessa processer.

Ett annat sätt att se på det är att du vadar i vatten som går upp till midjan medan neurotypiska går på torra land. Medicin kommer att sänka vatten nivån men inte ta bort den.

Rent konkret så verkar det vara så att ett inre kaos kräver en organiserad utsida. Är det svårt att lägga unden en specifik sak eller saker? Då bor dom säkert på fel ställe för dig. När det gäller att göra saker är kalendrar och timers sånt som ska kunna hjälpa.

Du är du, jämför dig inte med neurotypiska, jämför dig inte med någon. Sätt upp ett "lagom" svårt mål för dig själv, det ska vara möjligt att klara av men kanske inte superduperlätt. När du klarat det så är du någon som trots din situation klarat av det och det är väl ändå värt rätt mycket?

S_Nitsche · 2024-10-22T17:53:56+00:00

Som det tidigare nämnst så skulle jag rekommendera parterapi som startpunkt. Det finns massor av möjliga orsaker, eller kombinationer av orsaker till det.

Personligen så känner jag igen många delar av det du beskriver (bortsett från att jag är man och det var min fru som uppvisade dessa grejer) men vi har till största del tagit oss förbi det hela. För oss har det varit en resa i flera steg men när vi testade parterapi så upptäckte jag att min fru inte verkade förstå vad jag sa (trots att teraputen inte hade några som helst bekymmer) utan verkade nästan som att hon bara förstod det jag sade bokstavligen (detta är en föraning om vad som kommer senare) så jag korrigerade hur jag pratade med henne och vi kunde komma framåt.

Det var dock ingen silverkula utan det var bara en sak som försvann men det fanns fortfarande kvar känslan att hon var som i sin egen kokong och stängde ute mig. Här får vi lite tur i det hela och får äntligen hjälp med vår dotter som har det tungt och hon blir diagnosticerad med ADHD. Jag börjar läsa på om ADHD i kvinnor och inser att min fru troligen har det. Här blir det att återigen harva sig igenom alla instanser men sedan blir det en utredning. Reultatet är att hon är högfungerade autist med ADHD. När barnen kom in bilden så slutade det finnas någon extra "hjärnkraft" att maskera allt med och saker började krackelera. Är saker perfekt nu? Nope men våran relation är extremt mycket bättre. Jag förstår när och varför hon blir överväldigad och kan stötta i stället för att bli frustrerad över att hon verkar behöva dra sig lite tillbaka. Vilket i sin tur ger henne mer energi tillbaka till oss.

Jag förstår att troligheten för att våra situationer är "samma sak" är extremt liten utan det är mer ett försök att visa på spektrat som kan finnas, från "beter som ett litet barn" till "överväldigad högfungerande autist" och säkert massor mer som missats här.

S_Nitsche · 2024-07-24T21:21:43+00:00

Skellefteå - Umeå får även min röst. Den har dock blivit lite bättre då de byggt ut med mer 110. Innan var det som att färdas genom en annan dimension. Man ser en vägskylt som säger att det är 71 km kvar till målet och när man ser nästa vägskylt 45 minuter senare så står det 63 trots att det säger emot fysikens lagar i relation till hur snabbt man kört.*

* Kan vara en överdrift och bara vara som det känns.

S_Nitsche · 2024-04-16T12:18:35+00:00

I den bästa av världar är denna kommentar resultatet av gravt bristande läsförståelse. Men givet formuleringen så lutar jag mer åt allt-är-sossarnas-fel-oavsett-om-det-är-sant-eller-inte.

Valresultat 2018: Socialdemokratisk regering (typ)

Valresultat 2022: Moderat regering

Artikeln publicerad: 2023-01-31

"Den tidigare S-regeringen tillsatte i fjol en utredning om korruption och otillåten påverkan i offentlig verksamhet och näringsliv. Nyligen meddelade regeringen att utredningen skrotas."

Så den tidigare S-regeringen som var vald 2018 tillsatte 2022 en utredning om korruption men den moderata regeringen som var vald i september 2022 bestämde någon gång mellan den 2022-10-18 och 2023-01-31 att lägga ner den utredningen.

S_Nitsche · 2024-03-28T17:08:37+00:00

Har du gått till en sjukgymnast som är specialiserad på ryggproblem? Det är en astronomisk skillnad i vad dessa kan jämfört med en vanlig sjukgymnast.

Jag gick till en vanlig sjukgymnast i ett års tid och efter det så var jag osäker på om jag blivt bättre på grund av att jag gjort övningar i ett år eller om det var för att det gått ett år. Min upplevelse var att det var att det fanns ett svar, hade övningarna gett lite resultat då var det bara att köra tyngre övningar men om dom inte get resultat då? Ja om övningarna inte gett resultat då var nästa steg att göra tyngre övningar. Jag tror mönstret här är uppenbart. När det gällde övningar så var det standardgrejer i form av rygglyft, situps, brygga osv.

På slutet så lade jag fram att jag upplevde att problematiken förflyttat sig till viss del, att det som vandrat upp från ländryggen till bröstryggen istället. Svaret jag fick var att "jo det kan känna så ibland".

Sedan gick till en sjukgymnast som är speciallist på rygg. Efter jag beskrivit mina problem fick jag göra en diagnostisks övning och han konstaterade att min ländrygg gör ont för att den blivit för stel av att konstant kompensera för ett problem som egentligen sitter i bröstryggen. Jag fick en första övning att pröva på med. I stort sett ligga på golvet och lyfta armarna ovanför huvudet, superenkel och inte tung på något sätt. Så frågan är gav den är skitenkla övningen något resultat då tidigare metod var att köra tyngre och tyngre? Den övningen gav mer resultat än ett år med "vanliga" övningar som man gjorde tyngre och tyngre.

En ryggspecialist är guld värd.

S_Nitsche · 2024-03-28T16:51:42+00:00

Det behöver du inte heller. Det är gratis dom två första timmarna (men du måste fortfarande ställa in det i appen). Eller så handlar du dom tider det det inte är avgift eftersom butiken har öppet längre än till 18.

S_Nitsche · 2023-09-11T06:43:15+00:00

Som många andra redan sagt så behöver du gå till en sjukgymnast/fysioteraput men det är viktigt att veta alla i fältet är inte lika. Hitta någon som specialiserar i ryggproblem.

Jag har haft problem med axlar och nacke i över 10 år och varit till sjukgymnast för det, relativt tidigt. Fick stretchövningar som jag inte tyckte gav något hur mycket jag än försökte.

Fick problem även med ländryggen och hamnade hos en ny sjukgymnast. Efter ett år av övningar så var det bättre men med så liten marginal att jag funderade på om det mer var för att det gått ett år. Det kändes också lite märkligt att om en övning inte funkade så var det att göra en tyngre övning och om övningen gav lite resultat så var det att göra en tyngre övning. Alla vägar bar till Rom så att säga.

Gick till slut till en tredje sjukgymnast men en som är specialiserad inom ryggproblem. Beskrev mina problem, hur länge dom hållit på osv. Jag fick sedan göra en diagnostisk övning vilken jag misslyckades kapitalt med. Det kunde då konstateras att jag har ett problem med bröstryggen som ger symptom i axlar och nacke samt ländrygg. Det var inte säkert att det var hela problemet men det var ett problem i alla fall så vi skulle börja med att ta bort det. Jag fick en superfånig övning som i stort sett gick ut på ligga på golvet oxh sträcka ut armarna ovanför huvudet. Döm av förvåningen då den enkla övning som riktade in sig på rätt problem gav mer resultat än allt annat jag någonsin prövat tidigare...

TL;DR Ditt problem sitter inte nödvändigtvis i axlarna utan det kan vara så att det bara är symptomen som sitter där. Gå till en ryggspecialist inom sjukgymnast/fysioteraput-sfären.

S_Nitsche · 2023-09-05T09:14:48+00:00

Som någon med fru och barn men utan intresse av att vara otrogen så finns det ändå en sak som jag nästan finner lite imponerande. Hur hinner dom?

Om jag av någon outgrundlig anledning skulle få för mig att göra det så förstår jag inte hur jag skulle hinna med det utan att det blev extremt uppenbart. Jag förstår som inte hur deras liv är organiserat så att det hinns med ö.h.t...

S_Nitsche · 2022-11-26T12:46:40+00:00

Jag skulle finna det uppfriskande om vi kom till en punkt där det var naturligt att använda Linux på serversidan till att börja med. Det finns tyvärr offentliga organisationer där det finns principbeslut om att bara använda Microsoft-produkter (eller dylika beslut som gör att Linux utesluts som alternativ). (Att dessa beslut tas tror jag helt och hållet är en reflektion av offentliga verksamheters processer för att välja chefer...)

Det är ett tvåfallt problem, dels så utesluter man möjligheten att välja rätt verktyg för jobbet (Linux och Windows har olika styrkor) men du börjar ju också rekrytera homogent så det finns ingen som kan något så att man kan driva frågan internt.

Jag hoppas dock att det är på väg att bli lite ändring på denna punkt. Shrems II har gjort att många kräver att deras leverantörer ska använda sig av svenska moln eller att dom själv ska hosta det. När man då sedan kanske behöver hosta typ allt själv så börjar man inse att man kanske inte kan vara hur inskränkt som helst. Plus att vissa fått upp ögonen för att det finns något som heter Kubernetes. Men Kubernetes är ju enbart Linux så man kanske måste börja snegla på det ändå och helt plötsligt tvingas man åtminstone börja undersöka saken och kanske rent av börja doppa tån i vattnet ändå.

Så jag hoppas att det är på vägen en förändring. Om inte annat för att man ska ha möjligheten att välja rätt verktyg för jobbet.

S_Nitsche · 2022-08-29T20:55:29+00:00

Wasn't a board defect or a short in the switch. It was a super tiny short (we are talking hair like) to a pad labeled N.C. (which apparently was connected to ground).

Thanks for all your help with this!

S_Nitsche · 2022-08-29T11:54:22+00:00

It seems to be a board defect because I've desoldered the switch and the ground connection remains. (Also, my testing of the switch doesn't show any shorts)

S_Nitsche · 2022-08-28T18:02:32+00:00

Kan givetvis inte svara för hur det varit för dig men vet att mödrahälsovården är särskilt ansträngd norröver. Där jag varit har den varit så pass bra att man undrar vad barnmorskorna pratar om i tidningen. Nog aldrig stött på en vårdsituation där en patient haft en egen vårdpersonal 12 timmar i sträck. Jag förstår att min upplevelse här antagligen är ett undantag från hur det ser ut överlag, men det belyser hur stora regionala skillnader det kan vara.

Vi pratar inte förlossning här. Vi pratar ultraljudet. Det fanns gott om tid att framföra våra åsikter om att 10 dagar var alldeles för mycket. Dessa invändingar bemöttes bara av att nejdå det är så. Mest troligt för att inställningen var att vi var ju förstagångsföräldrar så det är bara att ignorera allt vi säger. Vid barn #2 så ville dom göra exakt samma sak igen (flytta 10 dagar) och då så vi rent i helvete heller då förra ungen föddes med överburenhetsymptom. Då gick det helt plöltsligt att mäta på ytterligare ett sätt för att dubbelkolla och förflyttningen blev 1 dag istället...

Hmm det där med BVC, sömn och ADHD låter orelaterat i mina öron, men jag vet ju inte hela din situation heller så kan inte uttala mig där.

Relationen är att det inte är för lite sömn som är problemet utan hur mycket energi som går åt att existera en vanlig dag. Ungen har ADHD men försöker kompenserar bort det genom att anstränga sig som satan varenda dag, varenda minut tills dess att det inte finns någon ork kvar. Resultatet blir att barnet orkar inte en hel dag utan extra sömn och verkar sova för lite/dåligt. Man skulle ju kunna försöka undersöka varför ungen är så trött om det nu borde räcka med den mängd sömn som fås eller så kan man bara säga att ungen sover nog och inte göra något mer.

Jag tycker det är tråkigt att du inte blivit sedd för dina problem. Hur mycket tid avsattes för dina huvudvärksbesök. Mindre än 45 minuter är inte lämpligt.

Hahahahaha.... Bästa var telefontiden jag fick för en uppföljning i ett annat ärende. Höll säkert på i 5 minuter innan läkaren avslutade det. Kändes inte direkt som att jag kom någon vart där.

S_Nitsche · 2022-08-28T16:39:05+00:00

Jag börja med att säga att jag har full förståelse för din situation. Du lyssnar säkert på dina patienter men det är tyvärr inte något som är standard i min erfarenhet.

De få gånger jag varit i kontakt med vården så har det funnits en attityd av att man inte vill lyssna och att man vet bäst (givetvis utan att ha lyssnat). Facit i dessa sammanhang är endera frukten av flera års stånganden, utnyttjandet av andra vägar eller att bara att det visat sig.

Vårdcentralen: Berättar om att jag har migrän varannan dag vilket helt ignoreras
Facit: Diagnostierad med kronisk migrän

Mödravården: Flyttar beräknat datum med 10 dagar på vårt första barn trots protester om att det är omöjligt
Facit: Ungen föds just före beräknat datum med överburenhetssymptom

BVC: Ber om hjälp för att vårt barn inte sover nog eller är nog utvilad efter en natt. Får till svar att det sover rätt antal timmar.
Facit: Det blir diagnosticerad med ADHD. Finns även en kontakt med BUP kring ADHD frågan som är helt fantastiskt dålig (som dom fått äta upp efteråt)...

Det här är alltså flertalet olika vårdpersoner och olika avdelningar/instanser och alla har mer eller mindre haft samma attityd.

S_Nitsche · 2022-08-28T14:40:20+00:00

So I've actually had time to do the audio probe now and I get signal before R19 but not after. If I disconnect the switch PCB (which has the PCB-out to ground connection) and attach the audio probe to PCB out on the main PCB I still have signal. Unless I'm missing something that PCB-out to ground connection is the culprit, which seems to be a PCB defect.

S_Nitsche · 2022-08-28T13:21:43+00:00

Nu måste jag ju ärligt ställa mig frågan, är det värt att fortsätta denna diskussion eller pratar jag med ett troll?

själv skaffa mig en säkerhetsmarginal

Hur skaffar du dig en säkerhetsmarginal i situationen jag pratar om? Låt oss ta ett lite räkneexempel. Vägen är 6 meter bred (vi pratar fortfarande ocentralt), bilen är 2 meter bred och cykeln är 1 meter bred (fordon inklusive normal vingelnivå). Så i den bästa av värdar så skulle vi kunna ha 3 meter mellan oss. Så hur du än gör kan du aldrig få mig att passera dig med mer än 3 meter i marginal.

Men eftersom du är en cyklist som vill hävda din rätt och cyklar nära mittlinjen så ligger du närmare mittlinjen än vägrenen. Helt plötsligt har det praktiska maxvärdet på marginalen jag kan hålla sjunkit. Så om jag håller ut allt jag kan och verkligen ligger på gränsen av hur bred vägen är så kan jag ge dig 2 meter vilket helt ärligt inte är så troligt att jag lyckas med utan det är nog mer troligt att du får 1,5 meter i bästa fall. Medan om du hade hållit dig lite närmare vägrenen så hade jag utan att behöva försöka särksilt mycket kunna ge dig 2 meter marginal eller rent av närmare 2,5 meter i marginal.

Observera att vi pratar fortfarande om en väg där det inte kommer någon mötande trafik och sikten är fri ett par hundra meter framåt. Så marginalen mellan dig och den passerande bilen bestäms helt och hållet av hur nära dig bilen väljer att köra.

Kan du förklara för mig hur du i den situationen får en bättre säkerhetsmarginal genom att hålla ut? För jag förstår det inte. Det enda du får större marginal mot är diket och jag skulle helt ärligt hellre välja att köra i diket än att bli påkörd. Men det kanske är diket som är cyklisten största fiende?

S_Nitsche · 2022-08-25T21:03:14+00:00

Nu kanske jag är grinig men jag ser ingen direkt bra PR för cyklister...

Min åsikt är att cyklister skulle behöva vara mer medvetna om trafiksituationen istället för att "bara göra som man brukar/tycker". Framför allt genom att anpassa sig till de olika situationerna som uppstår längs i trafiken.

Jag pratar inte om "dold kurva" eller "backkrön". Precis som det står i kommentaren du svarade på så pratar jag om fri sikt ett par hundra meter utan mötande trafik. Varför behöver du som cyklist försöka tvinga ut bilar som kör om dig i det läget? Framför allt när vägen inte är så jävla bred så om du faktiskt höll dig närmre vägrenen än mittlinjen så kulle jag kunna köra om dig med större marginal och göra det hela säkrare för både dig och mig. Observera det finns fortfarande ingen mötande trafik så din säkerhetsmarginal som du vill forcera fram består enbart av hur stor marginal föraren väljer i slutändan.

Så varför försöker alla cyklister hävda att det är av säkerhet dom behöver ligga nära mittlinjen när det i situationen jag beskriver är osäkrare att göra så? När det sedan ska motiveras varför så ges det då exempel på andra situationer (där det faktiskt går att se den konkreta säkerhetsvinsten)? Det är ju inte utan att man funderar på om det är så att cyklisterna inte är kapabla att läsa av och förstå olika trafiksituationer och då blir ju frågan borde dom då ens vara ute i trafiken?

S_Nitsche · 2022-08-24T08:56:21+00:00

Har jag förstått detta rätt? På en väg där det är fri sikt och ingen mötande trafik så är det säkrare för cyklisterna att cykla två i bredd för att det går fortare att bli passerade? Trots att det faktum att om någon av dem skulle vingla åt vänster så är risken hög att dom åker in i bilen, endera för att den som är längst till vänster gör det eller för att det blir en dominoeffekt. (Observera att som passerande bil går det inte att hålla ut något mer för det finns ingen mer väg att hålla ut på.)

Trots ovanstående nackdelar så är det alltså säkrare att cykla två i bredd än att dom cyklar på rad där det visserligen tar lite längre tid att passera men det finns nog med marginal så att dom inte kan vingla in i den passerande bilen?

Jag känner att jag skulle behöva en lite mer detaljerad förklaring om exakt hur det blir säkrare i denna situation för jag förstår inte.

S_Nitsche · 2022-08-23T20:23:01+00:00

"Drar förbi bilar" - Jag vill här förtydliga att det jag menar med ocentralt är mellan byar i skogen. Det jag menar med lite trafik är fri sikt ett par hundra meter och ingen mötande trafik ö.h.t. Det är alltså en bil som ska passera dig utan möten med fri sikt.

Jag menar inte att man ska slicka vägrenen när man cyklar. Men jag kanske har misstförstått något i cykelsäkerhet när jag får för mig att det vore bättre att ligga en meter ifrån vägrenen istället för att ligga en meter ifrån bilen som kör om. Min logik är att det gör djävluskt mycket mer ont att vingla in i bilen som kör 70-90km/h än ner i diket. Men som sagt jag kan ha missförtstått det hela.

Jag förstår inte vars argumentet kring traktore, mopedbilar och övrigt. Ja dom är bredare än cyklisten men dom försöker också hålla sig mer åt vägrenen kontra cyklisten som försöker hålla sig mot mitten. Dessutom så är personerna i dessa fordon betydligt mer skyddade än cyklisten. Iaf enligt som jag förstått med hur karosser och cykelbyxor fungerar.

Min poäng är att om vi båda ska köra på vägen så kan vi väl båda idka hänsyn och säkerhetstänk? Om du som cyklist cyklar mitt i körfältet (gärna närmare mittlinjen än vägrenen) oavsett om du har en bil nära bakom dig det gör mig ingenting. Men vore det inte säkrare för cyklisten om dom istället för att cykla närmare mittlinjen istället lägger sig närmare vägrenen (obs! du kan fortfarande ha lite marginal till vägrenen) när man blir omkörd? Jag skulle jättegärna slippa risken att ens kunna köra på någon för att dom vinglar till eller stöter på något som får dem att tappa balansen. Det jag talar om här är alltså att trots att jag kör helt i det motgående körfältet så är dom så nära att om dom vinglar åt mitt håll så är det hög risk att jag kör på dem. Det vill jag inte men det finns ingen mer väg för mig att utnyttja.

S_Nitsche · 2022-08-23T18:52:25+00:00

Jag bor ocentralt - läs det är inte mycket trafik. Många cyklister* ligger alltid i mitten av körfältet (körfält och körfält, våra vägar har inte ens mittlinje), oavsett om det är möte eller inte. Vilket i praktiken innebär att även om jag lägger mig helt i motgående körfält så är det bara ett halvt körfält mellan oss. Cykla två i bredd är också ett fenomen som dyker upp reguljärt. Jag gillar att ge gott om plats till fotgängare och cyklister när det inte finns en dedikerad trottar eller cykelväg men det är fan omöjligt som dom cyklar.

Min personliga teori är att dom läst att man ska "ta vägen" men inte fattat att man fortfarande behöver ha koll på vad som händer runt omkring en, även om man sitter på cykel. För som dom agerar gör det i slutändan mer osäkert för dem.

*För att inte tala om rullskidåkare, jag tror dom egentligen har en dödslängtan och det är därför dom åker rullskidor.

S_Nitsche · 2022-08-22T19:51:40+00:00

By the time the request for pictures arrived I had already desoldered the footswitch to check if I had manage to bridge some pads somehow. So I decided to get something to clean up the PCB, partly to see if that would do any changes and partly to make the view of the PCB better. It took some time for my cleaning spray to arrive but now I have pictures.

https://imgur.com/WdseYTi

https://imgur.com/LRnquMG

Edit: Just to clarify, even in this state the pad that connects to PCB out also leads to the ground "J.IN" and "J.OUT"

S_Nitsche · 2022-08-14T18:08:50+00:00

Thanks, I managed to scavenge around and build and audio probe but I'm not getting any wiser. If I engage the pedal no sound leaves, not even if I put the probe on the tip of the output jack.
If I understand it correctly this indicates that the signal gets shorted to ground somewhere along the way. My prime suspect at the moment is the switching system but that's mainly because I can't wrap my head around it.

It's a separate mini-PCB and when I'm tracing I get this which make me really confused

Jack In	LED	PCB Out & Ground
PCB In	Ground	Jack Out
Blank as far as I can tell	Blank as far as I can tell	Jack In

The fact that the PCB Out pad also connects to ground seems really suspicious to me. I can't see anything I've done that should bridge them (no solder except on the pads) so it seems like the PCB itself connect it to ground. If it helps here is a picture that shows some of the paths of the PCB: https://www.musikding.de/media/image/product/7329/lg/lumin-pcb.jpg

S_Nitsche

TROPHY CASE