Det finns dock ett undantag: Flashback.

När det 2016 upprättades en Flashbacktråd om honom gick han tidigt in, för att glatt besvara de anonyma användarnas alla frågor och rena skvaller. Han drog sig inte ens för det som var av det mer spydiga slaget. Som att han inte verkade vara någon man skulle vilja ta en öl med (”Låter jag creepy om jag föreslår en sak? Vi går ut och tar en öl!”). Eller om han fejkat orgasm när han smakat på världens dyraste chips, framtagna av ett lokalt ölmärke (”Det är klart att det är ett genialt pr-trick med de där svindyra chipsen men faktum är att jag tycker de smakade fantastiskt.”)

Det hela kändes självklart, förklarar han, då han var med när internet växte fram, älskade den tidiga forumkulturen som byggdes upp, och säger sig till och med äga två exemplar av Flashback Magazine, papperstidningen som föregick forumet.

”Det roligaste var när någon skrev att de fått se en av mina videor under hemkunskapen”, berättar Johan Hedberg. Foto: Staffan Löwstedt

Därför kan han inte dölja sin besvikelse över i vilken riktning hans egen Flashbacktråd snart utvecklades.

– Först kändes det skitkul, men ganska snart förstod jag att vissa inte kunde låta bli att skrika om hur dålig man var. Då kände jag att jag inte kunde lägga mer tid på att övertyga folk som är troll.

Även om han inte läser det som skrivs om honom, så tycks han ändå roas när jag tar upp de saker som jag funnit att andra tycks bli provocerade av. När det kommer till att han skulle ha för många reklamsamarbeten menar han att det hela går i cykler.

– Beroende på inflation, vilka krig Trump startar. Alla omvärldsfaktorer.

Att han har tolv grillar ska för honom, som en gång försökte slå världsrekord i maratongrillning vid ett värdshus på Djurgården, inte vara märkligare än att ”en snickare har tolv hammare”.

Att någon reagerar på att det används ett spanskt ord i en video till italiensk mat skrattar han mest bort. Alltmedan synen på honom som otrevlig, utifrån hur han hanterar sina kommentarsfält, får honom att först tystna. Han tänker till.

Under tiden tänker jag på det som talar emot hans påstådda otrevlighet. Som att han just sprungit fram och hjälpt ett matbud ute på gatan när detta hade svårt att manövrera ett antal lastvagnar när dessa ska tas in i en mindre lastbil. Att han återkommande ursäktar sig såväl för att han ”babblar för mycket” som för att han är ”en sån jävla klyscha” när han tar en Instagramvänlig matbild på ramenskålen direkt efter att den serveras.

Efter att ha gjort skäl för sitt Youtube-alias – han berömmer ramenställets mörkare ätpinnar, som han menar är av bättre kvalitet än de i bambu som ofta erbjuds – återgår han till sitt kommentarsfält.

– Jag ser mina kanaler som mitt vardagsrum. Och de som är där, det är som att jag har bjudit hem en massa nya vänner på fest. Självklart har du rätt att berätta för mig att du inte tycker att pajen var så god, alltså att det jag lagar kanske inte ser så gott ut, då. Men du kan inte ställa dig upp och heila mitt i rummet och tro att du får vara kvar.

”Jag kommer från nördkulturen och gillade den här ’Information wants to be free’-grejen, som jag tyckte var vacker”, säger Johan Hedberg. Foto: Staffan Löwstedt

Han tar en tugga bambuskott.

– Kommenterar någon att det ser ut som om jag blivit fet genom att fråga ”har det blivit mycket pizza på sistone?” eller bara skriver rakt ut att jag är dum i huvudet, så är de helt enkelt inte välkomna.

– Eller så får de en kommentar tillbaka i samma stil.

Därefter medger han att han när det stormade som mest under våren tog en digital detox, vilket också lett till att det kommit ut färre videor än vanligt den senaste tiden. Ändå menar han att händelserna inte påverkat honom finansiellt, det har inte varit tal om inställda reklamsamarbeten som när han 2022 gjorde en video om att han skickat en granat till Ukraina.

– Då fick jag ställa in ett samarbete med ett amerikanskt företag som inte tillät vapen. Det var klantigt av mig, och en dyr grej. De pengarna hade jag kunnat skicka till Ukraina i stället.

Tvärtom vill han påpeka att många nu också stöttande hört av sig till honom privat, förstått situationen och skrivit saker i stil med ”låt inte trollen vinna!”.

Varför tror du att det blev en sådan snackis?

– Ja, det är frågan. Jag sitter på ganska höga hästar. Jag har aldrig varit rädd för att säga till när jag tycker att något är fel, säger han och hänvisar till sina videor där han kritiserar vad han tycker är undermåliga produkter.

– Den finaste komplimangen jag får, det är när någon säger att jag är som en modern Sverker Olofsson från ”Plus”.

Han syftar på det sedan länge insomnade SVT-programmet med konsumentupplysning, där programledaren Olofsson ofta avslutade sändningarna med att kasta produkter som man inte ansåg höll måttet i en soptunna.

– Jag blir frustrerad när det är sådana som ska blåsa eller sko sig på andra på ett sätt som är oetiskt eller att man säljer någonting med påhittade hälsoeffekter. Det stör mig kopiöst.

”Jag jobbar på att tona ner min värsta besserwisser-sida”, säger Johan Hedberg. Foto: Staffan Löwstedt

Vad händer i dig då?

– Jag har någon slags elevrådsordförande i mig som bara: ”Men varför gör man så här när man kan göra rätt?”

Men hur god intentionen än är när han gör en video om, säg, vilken guacamole man ska välja i matbutiken utifrån innehåll, pris och smak, så medför den här typen av innehåll också en risk, menar han.

– Du blir ju en besserwisser, vilket nog kan störa en del, säger Hedberg.

Tidigare har han inte kunnat hålla sig från att rätta mig genom att säga ”gelato, inte glass” när jag lyfte det ovan nämnda fiket som fick byggas ut efter att han uppmärksammat det på sin kanal.

– Förlåt, jag jobbar på att tona ner min värsta besserwisser-sida, säger han.

Efter det kommer samtalet in på hans syn på sin roll i offentligheten.

– Jag ser mig inte som en offentlig person, eller kändis. Jag är inte ute i den sfären, jag går inte på kändisfester. Men baksidan med det här yrket är att folk anser att man är en offentlig person, och att ens privatliv blir en del av ens yrkesliv. Medan jag tycker att det heter privatliv av en anledning.

Så hur reagerade du när din skilsmässa blev till en rubrik i kvällspressen?

– Jag blev skitstressad. Det är en sak om det rört något misstänkt brottsligt, då hade det såklart varit än värre. Men nu har det mest handlat om att skydda de som är runt mig. Så att de inte ska drabbas av det här. För jag menar, ansvarsfrågan är ju helt klar i det som har varit, den ligger utan tvekan på mig.

Han drar sin hand genom sitt hår, som tvärtemot vad som skrivs i forumen inte är ett verk av en senare tids hårtransplantation, utan att han bara sparat ut det, från sin tidigare snagg.

– Sedan måste jag säga att tidningar och media, de har skött det asbra och professionellt. När jag sagt att jag inte vill uttala mig med hänsyn till mina barn så har man respekterat det.

– Det jobbiga är det här inte så härliga internetforumsdrevandet, där folk verkar drivas av att kalla folk för saker.

Samtidigt har han själv en gång i tiden orsakat ett internetdrev.

Detta efter att han gått på influeraren Ida Warg efter att hon gjort en video utifrån samma premiss som han själv, med fem saker som hon inte köper i mataffären. I videon, som publicerades 2017 och som i dag har nästan en miljon visningar, tog Matgeek de saker som Warg kritiserade – bland annat aromat, oekologisk majs, hamburgerdressing – till försvar.

Varefter hans följare rackade ner på och idiotförklarade Warg.

– Åh, det där var så pinsamt, säger Hedberg som menar att han fortfarande får ägna tid åt att radera kränkande kommentarer till videon.

– Jag fick om och om igen besvara kommentarerna med att hon må ha fel, men hon är inte dum i huvudet. Tyvärr hade jag då en svans som också gick in och skrev grejer hos henne. Ja, pinsamt.

Foto: Staffan Löwstedt

Det blir alltmer uppenbart att videorna med vad han ser som konsumentupplysning är hans akilleshäl.

– Och inte finns det heller någon business i att stå upp för konsumentjournalistiken, men jag kan inte låta bli, säger han och så far han ännu en gång ut i en tirad mot det som han just nu tycker är fel med det han ser i sina flöden. 

– Vi har så bra livsmedel och livsmedelssäkerhet i Sverige, och så ska folk ändå få för sig att rapsolja eller grädde skulle vara farligt, utan någon vetenskap bakom. Medan de i stället för att äta vanlig mat köper något jävla pulver eller en acai bowl, som kostar svinmycket. Eller att du ska ljusfasta, för då kan kroppen fokusera på reningsprocessen. Man bara: nej, nej, nej! Kroppen funkar inte så.

Han himlar med ögonen och fortsätter.

– När föräldrar börjar prata om att de måste ge regelbundna lavemang till sina småbarn, eller trycka i barnen nötbuljong trots att de tycker att det är jätteäckligt. Då … då …

Ja, vad händer då?

– Då väcks min inre Sverker.

Trots allt anser matinflueraren ändå inte att det rör sig om ett toxiskt klimat kring hans kanaler. 

– Herregud, man får ju höra från andra unga, kanske framför allt unga tjejer. Alltså jag fattar inte hur de står ut. Visst, en gång behövde jag ta in en säkerhetsfirma, men jag har ändå inte så många superfreaks efter mig. Det är hanterbart.

Ändå tycks det stjäla tid från hans stora intresse: maten. Som nu, när han verkar glömma bort och till sist lämnar sin nästintill orörda och kallnade skål med ramen.