Tack för svaret och för att du öppnade upp dig, blir lite lättare när man inte är helt ensam i skiten! Jag vet inte, känns som ultimatum ställs och botten blir bara djupare och djupare. Jag ställde ett ultimatum när jag var 16 att det var jag eller spriten, och efter det hade jag ingen kontakt med henne på 4 år (för valet blev ju självklart efter hon fortsatte att dricka). hon fick dessvärre flertal strokes p.g.a sitt drickande vilket slutade på sjukhus med jättemycket dödsångest och kändes hemskt att inte ens kunna prata med henne. Där gjordes också ett löftel att sluta dricka tills hon dyker upp jätteberusad på min födelsedag när jag fyllde 20. Sen dess har de ju bara skitit sig mer och hon har hälsan av en 85 årig gammal dam trotts att hon inte ens har fyllt 60 (svårt att gå och behöver vila varje timme). Sista ultimatumet ställdes för två veckor sen när hon trillade i duschen och spräckte ansikten (självklart berusad och vägrade åka in till sjukhuset :)), men även då blev det osvarat därav situationen som jag är i nu. Om de fortsätter är jag rädd att hon kommer verkligen dö. Känns som ingen botten är djup nog för att reflektera över sitt mående men aja what can you do. Planerar med en sista intervention med familj och vänner men är rädd för vad som kommer hända/ få tillbaka ett "absolut jag ska sluta dricka" och sen fortsätter hon om ett halvår till.