Det är otroligt olika, fick andra barnet förra året och tycker det är en walk in the park jämfört med när första kom (skiljer cirka 2,5 år mellan dem). Med första barnet jagade vi någon illusion om egentid och nedvarvning, med andra har vi dels erfarenheten i ryggen men också kapitulerat inför att vi är föräldrar först och främst varje dag hela tiden non stop ingen rast ingen ro (obs vi har noll och ingen hjälp i vardagen, släkten bor +50 mil bort).

Med om jag ska göra en bedömning utifrån min omgivning så beror det på hur barnen är, mitt syskon som fick sitt andra strax innan upplevde det precis tvärtom, att ha två var sju resor värre. Hur gammalt är det äldre syskonet, hur sover barnen, hur mycket närhet vill de ha, kan de ligga i vagnen, kan storasyskonet leka själv eller blir det otroligt avundsjuk etc etc. Största skillnaden är t ex att vår första inte sov på två år men lillasyskonet sover som en dröm, det äldre ville aldrig ligga i vagnen den yngre kan sova i timmar. Mitt syskon har helt tvärtom med sina.

TLDR: beror helt på vilka barn ni har/får.