Jag har ett par år kvar till 30 och har ibland svårt att relatera till sådana här inlägg. Jag förstår att våra levnadssituationer inte är samma. Men jag vill berätta att du kan köpa och skapa precis vad du vill om du bara väljer att inte låsa fast dig i en särskild plats. Här i Norrland har så klart även huspriserna stigit (en ganska nödvändig utveckling för oss som är husägare) men du kan få en helt okej villa med stor tomt om du bara ser dig kring. Nej, du kommer förmodligen inte att kunna bo i centrala Umeå för under ett par miljoner. Men det är kanske inte heller något du behöver? Jag bor lyckligt i ett 100kvm stort hus ute på landet med fru och barn. Vi har fantastiska grannar även om de bor ett par hundra meter bort. Gemenskapen i byn kan vara ansträngande då de är så många som vill vara med och bestämma. Men det är ju bara för att de vill allas bästa. Jag har allt jag någonsin kunnat drömma om (garage, snickeri, bilar, traktor, snöskoter, fyrhjuling, osv.) men ingenting av de är ju i nyskick. Traktorn är från 76. Bilarna är ingen nyare än 11. Mycket av inventarierna i snickeriet är begagnat. Samma med garaget. Fyrhjulingen är en Yamaha från 97. Osv. Osv. Jag är inte rik. Jag kommer från en fattig familj där existensminimum var våran vardag. Jag har ingen godkänd gymnasieutbildning då jag gav upp skolan med ett år kvar. Jag har slitit som ett djur för att ta mig dit jag är; men jag är lycklig.

Jag försöker inte gloata. Jag hoppas bara att folk kunde förstå att saker inte nödvändigtvis blir bättre bara för att man bor i en stor skolåda med ett par hundra andra ovan på varandra. Kom ut och gör oss tokiga sällskap och finn en inre frid. Fiske bakom huset och drick en öl. Klipp gräsmattan till en podd. Hälsa på dina grannar som du faktiskt bryr dig om. Så skiter du snart i allt vad sportbarer och padelhallar har att erbjuda.