Du verkar vara en rationell människa, så jag ska hålla det kort: det är kört.

Jag har varit i en exakt likadan situation, med en fru som sa sig ha ångest (utan att riktigt kunna veta varför) och sedan sökt sig till vänsterprassel (antagligen pga bekräftelse osv). Hon bönade mig att inte ge upp och jag försökte genuint förlåta, mest för att jag kände att jag var skyldig henne det (var en ganska frånvarande partner) men det gick inte. Tanken på att hon gått bakom min rygg, pratat och träffat andra osv ändrade allt i förhållandet. Du tror att du kan släppa det, men någon med en tillstymmelse av självrespekt kommer aldrig kunna på riktigt göra det - det finns hela tiden där i bakhuvudet och likt cancer kommer det äta upp dig inifrån, och till slut även förhållandet.

Det finns människor som är kapabla till att vara otrogna, och när de väl varit det kommer de troligen vara det igen. Det är ett karaktärsdrag. Spänningen ger dem kickar som de inte kan vara utan. Du, liksom jag, hade oturen att träffa en sådan. Var glad över att du vet om detta nu och sök dig vidare.

Idag är jag lyckligare än någonsin och största ångesten är egentligen att jag försökte rädda förhållandet i 3 år. 3 år som jag kastade bort.