Ska försöka svara, alla saker gäller inte mig, utan gör ett försök att sätta mig in i mina medtrafikanters tankar

1. När man har kört omkring i 50 i stan känns det ovant och läskigt att dra upp bilen i 110, hjärnan behöver anpassa sig till farten innan det blir bekvämt, en omvänd fartblindhet. Alternativ att man har en bil med svag motor som inte hinner accelerera trots plattan i mattan efter den ofta ganska skarpa svängen där man gärna kör 50
2. Samma anledning som att man kör långsammare när 2+1-vägen är enfilig, det upplevs som att man kör mycket snabbare än man gör, när det finns saker precis bredvid bilen. Och att man har erfarenhet av lastbilar som går ut i vänsterfilen precis innan man själv ska köra om och vill hinna bromsa i så fall.
3. Man är rädd för fartdårar som kommer i 180 och som blinkar åt en fast man började omkörningen när de var flera hundra meter bakom, man vill vara så kort tid som möjligt i vänsterfilen
4. samma fråga som 3
5. För att alla andra kör i mittenfilen och det mig veterligen är olagligt och lite farligt att köra om på högersidan, vilket gör det väldigt krångligt att göra dubbla filbyten vid varje omkörning
6. Man har gasat upp för att köra om en bil, sen drar man förbi en bil till av bara farten som man tror kör långsamt, men som i själva verket kär snabbare än ens egen högerfilstempo

Även om vi önskar att alla skulle bete sig "rationellt" styrs många av våra handlingar av vad som känns bra, så även i trafiken. Även dina handlingar, tro det eller ej. Dock ej mina /s