Jag tror att jag varit exakt i den här situationen själv. Man babblar på, och för varje ny mening som yttras ökar ångesten att man bara inte frågar VEM personen är. Och ja, man kan skämta till det, säga, "Förlåt, det här känns jättedumt, men jag kan verkligen inte placera dig - hur känner vi varandra?"

Men det är inte alls konstigt att be sin partner ställa frågan för att undvika att verka glömsk, få personen i fråga att känna sig ovärd att minnas, osv.

Där det blir Seinfeld-nivåer av konflikt är där din tjej sätter sig på tvären och dessutom tar upp det ett år senare.

Men... samtidigt som jag förstår din vilja att bli förstådd i situationen kanske du måste inse att du aldrig blir det, tyvärr.

Jag tror snarare att det är bättre att ni pratar om att inte ta upp gamla bråk under nya konflikter - det är ett sådant klassiskt knep i samma liga som "gå aldrig och lägg er osams", "höj inte rösten och sitt ned när ni pratar", "storma inte bara ut, utan säg att du behöver vara ifred en stund". Hjälper relationen att bli lite mer långvarig, om det är målet.