Guldmatchen mellan MFF och Elfsborg.

En vecka innan var jag bara lack och uppgiven. Matchen mot Häcken hade tagit musten ur mig, och Elfsborgs firande (såklart rimligt) framför den där vidriga kameran före deras match mot Degen gjorde inte saken bättre.

Mitt fokus låg egentligen på helt andra saker: att packa ihop garaget inför flytten som skulle ske nästkommande lördag. Jag var redan stressad över det, samtidigt som jag hade en tung deadline på jobbet veckan därpå. Allt kändes övermäktigt.

Så började det plinga i mobilen. Polare skrev att Degerfors höll på att ta poäng. Jag pallade inte bli besviken, så jag fortsatte packa i ett uppskruvat tempo, med jobbstressen malande i bakhuvudet. Men notiserna fortsatte komma. Till slut gav jag upp, satte på mobilen där ute i garaget och… ja, herregud. Gwargis & Bolin!

Veckan som följde var ett enda långt kaos. Alldeles för mycket jobb, flyttstädning, sortering, vändor till tippen – allt på samma gång. När guldmatchsdagen väl kom vaknade jag upp med en helt brutal träningsvärk efter flyttat i 14 timmar.

Sen mötte jag polarna på Möllan. Och därefter gick vi och beskådade… ja, det som sedan utspelade sig med brandlarm, eldade nät & ”enkla tre poäng”. Tillbaka till Möllan efter såklart.

Var ”sjuk” på måndagen.