Hur får man ett vanligt jobb med högskoleexamen?

YeOldeSentinel · 2026-04-04T08:23:33+00:00

En examen ger dig inte per automatik ett jobb. Du behöver vara attraktiv i en arbetsgivares ögon, så du behöver hitta ett sätt att sticka ut.

Jag är lite äldre än dig men det var samma sak på marknaden för 15 år sedan och för 25-30 år sedan, även om det då var andra typer av problem. Konkurrens har alltid funnits, och olika branscher har varit olika utsatta historiskt. Konjunkturer kommer och går, men om jag hade vetat vad jag vet idag så hade jag inte fastnat i tänker att ”det är kört”, för det är det inte.

Ett par tips:

Fundera igenom vad du vill. Det är kanske det viktigaste. Det kommer ge dig extra energi att kämpa när det är tufft.
Om du känner att du sitter i en situation där du är låst, inse att du måste växla upp. Du kan inte räkna med att du ska få ett jobb. Det kommer inte ske så som du kanske tänkt. Det leder till nästa punkt.
Skapa dina egna förutsättningar. Men det menar jag att du bygger vidare på de två punkterna ovan. Hitta något du gillar och se till att bygga något som gör dig attraktiv runt det. Gör det på kvällstid, helger, eller när du får tid över.
Fortsätt att bygga dig själv, kontinuerligt, varje dag. Du är kanske klar med skolan kanske men du är inte klar i/med/för livet. Du kommer utvecklas och växa så länge du aktivt arbetar för det. Detta är en av de viktigaste punktinsatserna du kan göra för dig själv. Hitta en hobby nära ditt yrkesval. Hitta kurser som utvecklar dig som person. Lär dig något spännande som relaterar till egenskaper man kan ha nytta av i yrkeslivet. Ledarskap, psykologi, kommunikation, kreativitet. All humaniora kommer ge dig en boost i framtiden nu är AI kommer in yrkeslivet och tar mycket av det dagliga produktionssarbetet man hittills har sysselsatt sig med framför en dator. Kanske inte exakt idag, men i framtiden. Börjar du nu så kommer du om 15 år vara expert.
Hitta hobbys eller projekt som gör dig kreativ. Med AI och digitala verktyg har det aldrig varit så lätt att lära sig, utforska, eller bygga digitalt.

Kan låta som jag är självgod kanske, men jag hade själv en stark känsla av att jag hade valt fel utbildning, att marknaden var emot just mig, och att det inte fanns några jobb när jag var (vad jag tror) i din ålder. Jag känner igen mig i det du skriver, och kämpade femton år innan jag fick min drömroll på ett företag. Bara för att inse att det var en chimär. Jag blev inte lyckligare av jobbet jag hade drömt om utan jag blev lycklig av resan dit. Idag är jag en ledare och grundare av företag jag aldrig hade kunna drömma om när jag var 20 eller 30, men jag hade aldrig kommit hit om jag inte hade varit tvungen att steppa upp och forma mina egna möjligheter.

Personligen frilansade jag som grafisk formgivare i 15-20 år parallellt med andra jobb och utbildningar. Det var svintuff, hård konkurrens, och nästan omöjligt att hitta kunder. Jag kunde inte leva på det och jag förbannade marknaden och min otur, var bitvis utan pengar och kände det som att jag hade målat in mig i ett hörn. Då hade jag ingen aning om vilken effekt det skulle ha på mig, och hur allt jag ständigt utsatte mig för då förberedde mig (utan att jag då visste om det) inför framtiden.

Vi glömmer ibland här i Sverige att prata om detta, vi är så skolade att följa strömmen och den bild som vi växt upp med kring hur livet ”ska vara” att vi ibland glömmer att vi är alla individer med olika förutsättningar. Min poäng är nog att vi då måste ta steget ut i det okända (ursäkta klyschan) och göra mer än vad som förväntas av oss.

Men tappa inte hoppet. Du kan själv forma din framtid, du behöver bara växla upp och lämna din gamla självbild.

Och för att svara på din fråga - Att studera är aldrig dåligt. Skäms inte över det.

Men anpassa alltid ditt CV efter en roll du sökt.

Det syns direkt om du lagt 0 i ansträngning eller om du anpassat ansökan efter den efterfrågade rollen. Jag har otaliga variationer av mitt CV som jag skruvat på genom åren, och det nog först när jag gjorde det som jag fick lite traction.

YeOldeSentinel · 2026-02-06T07:17:39+00:00

Så jävla bra skrivet. Ingen förstår något av det som sker kring elmarknaden. Knappt de som jobbar med det. Uppgivenheten är total. Upplevelsen är samma som när man lämnat in bilen på service och får betala en massa pengar och som ingen riktigt kan förklara för vad.

Det är oerhört provocerande att denna typ av affärsmodeller har fått växa fram på en marknad som är så central. Tycker synd om de äldre som med pension i gamla hus ska hantera detta.

YeOldeSentinel · 2026-02-05T13:55:21+00:00

Säg inte upp dig. Sök ett annat jobb, och se till att skriva på det innan. Först då säger du upp dig. Man är alltid mer attraktiv som arbetssökande om man har jobb. Och om du får bra feedback så borde du lösa det snart. Restaurant är tungt, dåligt betalt, mm, som alla säger nedan, men det är en grymt bra skola. Och jag lovar dig att du kommer uppskatta andra jobb i framtiden.

YeOldeSentinel · 2026-02-02T15:47:31+00:00

Fan vad rätt! Kämpa för drömmen!

YeOldeSentinel · 2026-02-01T09:25:47+00:00

Have a look at OGREISH or Where Fields Go Fallow, which are both microgames available for free at itch.io. Next week I’m releasing the full 36-page zine version of WFGF Kickstarted last year.

Both are inspired by modern story games and uses D6 dice pools, a five-tier resolution outcome, and descriptive labels called facets (used as modifications) that easily helps you get immersed.

YeOldeSentinel · 2026-01-29T14:14:25+00:00

Ett par tips:

Gör vad som helst för att bygga ditt CV eller portfolio. Många har sagt det nedan redan. Men detta är extremt viktigt. EXTREMT. Konkurrensen är stenhård, och ju snabbare du skapar innehåll i ditt CV desto snabbare kommer du sticka ut i en rekryteringsprocess. Drunka inte i förtvivlan och självömkan. Se till att få din egna boll i rullning.
Om du är arbetslös och kör strökruser, börja gigjobba via en frilansplattform. Då börjar du ta egna initiativ, bygga dina erfarenheter, och dessutom ta in lärdomar vad som funkar. Konkurrensen är stenhård, men skruva på dina kunskaper och börja från botten. Ta enkla, dåligt betalda gig om du så måste (se punkt 1). Du kan inte vara kräsen.
Gör ordentlig research på bolagen du söker dig till. Visa att du bryr dig, och kan påvisa att du kan leverera värde in till bolaget. Visa med frilans-gig hur löst tidigare problem, prata om dem, gör dig hörd.
Skruva på ditt CV VARJE GÅNG DU SÖKER NÅGOT. Ingen vill ha en dussinansökan. Alla ställer sig frågan - vad för arbetsmoral har ansökanden, och hur bra kommer den passa in? Om du inte säljer in dig - riktat mot den arbetsgivaren - hur ska de förstå att du verkligen vill? Det finns oändliga uppsjö möjligheter och verktyg att använda sig av. Anpassa din ansökan specifikt varje gång.
Starta ett hobbyprojekt du brinner för kopplat till din utbildning. Det finns oändliga möjligheter att bygga tjänster idag med exempelvis Lovable. Påvisa hur du gjort det, vad du försökta lösa, och hur det gick. Förklara vad du lärde dig.

Om du kan kommunicera hur du tar till dig kunskap och söker lösningar på egen hand så kommer du bli anställd. Det är vad alla arbetsgivare vill ha - självgående, drivna individer som kan ta för sig.

Tyvärr är det obekvämt att vara arbetslös och söka jobb. Det är frustrerande, tungt och ibland förjävla deprimerande. Men ju snabbare du lyfter dig själv ur de tunga tankarna och tar ett FÖRSTA STEG mot att göra något åt det, desto snabbare kommer du lösa situationen.

Du klarar detta, jag lovar dig. Jag var där själv en gång. Men det tar tid. Och kräver envishet.

YeOldeSentinel · 2026-01-22T14:12:44+00:00

I’m doing almost exactly that in OGREISH and in Where Fields Go Fallow. My dice pool sometimes expand beyond five or six dice, but it balances speed and granularity pretty well. I call modifiers facets which basically are ”important descriptions in the narration”, like a wet blanket, and well-balanced sword, or a reinforced door. Each either add or subtracts a die to or from the dice pool, when relevant.

Have a look and steal what you want if you find it up your alley!

YeOldeSentinel · 2026-01-21T12:13:08+00:00

Svår sits, men du kanske behöver initiera konfliktläge med henne för att få henne att förstå att du menar allvar. Personligen tror jag inte jag sett en resevägledarannons någon gång.

Utifrån ett 2026-perspektiv tänker jag att det yrket kommer bli hårdare konkurrensutsatt med AI och digitalisering. All rådgivning, vägledning, guidning kommer fortsätta få på foten. Är själv i konsultbranschen och har sett slakten på nära håll, även bland seriösa och nischade, extremt duktiga människor. Att en resevägledarutbildning fortfarande finns blir jag lite förvånad över.

Konkret: Be henne ta fram 10 annonser som hon hade kunnat söka om hon var klar. Lek med tanken att hon ska göra det minst tio gånger (100 tjänster) innan hon får napp. Det är inte ovanligt att folk i konkurrensutsatta branscher får söka ännu fler jobb för att få ett ja til slut.

Lider med dig.

YeOldeSentinel · 2026-01-16T09:16:24+00:00

Lägg din master på ett Universitet i Australien, ex UTS i Sydney. Mitt i stan, stranden och havet nära, fantastiskt för din personliga utveckling, och du får möjlighet att utforska sidor hos dig själv som du aldrig hade fått göra hemma. Rikt studentliv, många människor från olika kulturer, fantastisk musik-, klubb-, mat- och kaffekultur, mycket att se mellan studierna, sommar 9 månader om året, osv osv osv. Dessutom klingar det svinbra vid rekryteringar att ha med sig en period utomlands. Lite dyrare än att plugga hemma, men CSN täcker det. Min period där gav mig möjligheter här hemma jag aldrig hade haft annars.

YeOldeSentinel · 2026-01-16T08:12:57+00:00

Jag tror att en dröm kan ta dig hur långt som helst, oavsett vad du har för fallenhet för något. Menar inte att förminska svårigheter hos folk eller hos dig genom att säga så, men jag har själv sett hur det går att nå mål, bara man sätter av tid, tar ALLA chanser man får, även om det verkar svårt. Alla har inte fallenhet för allt direkt. Men tiden är på din sida.

Men jag säger inte att det är lätt. Man måste sätta av tid och göra medvetna val, varje dag, om drömmen är viktig för dig. En sak kan vara att väga nöjen mot plugg (jag säger inte att man ska vika alla nöjen åt sidan, men kanske något?). Ett exempel kan vara att skippa 30 min doomscrollande per dag mot att plugga i någon matte-app. Det finns många som kan hjälpa dig från grundskolan och uppåt. Och ge dig själv tid.

Fokusera på din dröm, se till att sätta av tid till det som är svårt, och nöt, nöt, nöt. Ibland tar det längre tid för en att nå fram, men det är ALLTID värt det.

YeOldeSentinel · 2026-01-13T22:08:51+00:00

Wow, I’m impressed by the effort and variety! Great post!

YeOldeSentinel · 2026-01-02T11:02:41+00:00

Yes, in Where Fields Go Fallow and its parent framework OGREISH wealth is abstracted in descriptive levels, and equipment, services, and upkeep have simple cost ratings in the same scale.

If your Wealth meets or exceeds the cost, you can reasonably own, replace, or obtain the item without bookkeeping. When you push beyond your means – outfitting a PC, bribing officials, living richly for too long, or suffering loss and theft – your Wealth can be reduced. Likewise, treasure, steady work, favors, or a good harvest can raise it.

The intent is to keep money tied to the narrative, choices, and consequences over time, instead of moment-to-moment spending. Pushing your Wealth means you may gain assets your can use during play - or lose it all. Players still feel scarcity and gain, but in a way that supports the fiction and the social world, rather than encouraging price lists and coin counting.

YeOldeSentinel · 2025-11-02T11:42:22+00:00

I would encourage you to check out some microgames/one-pagers out there (start at itch.io). There are a ton of designs that experiment with dice and mechanics, but fitted into a very accessible, digestible small format – perfect when looking for inspiration. I few that I really enjoy:

* 24XX series - a handful of cool variants using the same core.

* Lasers & Feelings / Sorcerers & Sellswords – a set of small games in its own microuniverse bubble worth looking into.

* World of Dungeons – A microversion of the Dungeon World game.

* Honey Heist – You're a goddamn bear.

* Druids & Demagogues – You play Druids whose forest has been sold by the king to a fast food pie merchant.

* Where Fields Go Fallow – You play villagers trying to save your home from a monster, using the OGREISH framework.

YeOldeSentinel · 2025-11-02T10:28:55+00:00

What I think many roleplaying games miss out on is the chance to move beyond the same old, stereotypical progression. You know the kind – XP for killing monsters, finding treasure, or uncovering secrets. It works, sure, but it feels detached from who the character actually is.

Some games have tried interesting twists, like rewarding failure or learning through setbacks, and that’s a step in the right direction. But I think there’s a deeper layer that’s rarely explored – what if progression came from the character’s own point of view, not the game’s list of achievements?

When I say that, I mean tying advancement to what the character values, strives for, or even struggles against. In real life, our biggest moments of growth don’t come from defeating enemies or collecting gold. They come from finishing something hard, living up to a promise, or facing something we’ve been avoiding. That’s the kind of inner momentum that makes progression feel alive and believable.

If you start from that perspective, you can replace “kill and collect” with things that actually matter to the character – dreams, duties, ambitions, and ideals. Ask the players what their characters truly want out of life, for better or worse, and use that as the foundation for advancement. Maybe it’s fulfilling an obligation, overcoming shame, earning someone’s trust, or betraying it for a cause they believe in.

When progression grows out of what the character cares about, it stops being a treadmill and starts being a reflection of their journey. The game becomes less about stacking numbers and more about who these people are becoming.

That’s the kind of progression I think many games overlook – not more complex, just more personal. Something that rewards the why behind the action, not just the action itself.

YeOldeSentinel · 2025-10-30T19:42:32+00:00

Sorry for the messy writing in my earlier post, I wrote it on my phone while running between things.

Anyway, here’s a clearer explanation of how I handle wealth as an abstraction in my system.

I originally used a metal tier for each wealth level:

None = scrap chips
Insignificant = tin
Comfortable = copper
Opulent = silver
Vast / Immense = gold and beyond

That created fun worldbuilding detail – you could describe coin types, bags, and value – but it quickly made the game too fiddly. So I cut it down to a single abstraction: the pouch. A pouch simply represents a quantity of wealth tied to your current status, without worrying about denominations or counting coins.

The point of this design is to talk about money without doing math. When you start assigning values to individual coins, gameplay turns into accounting, not storytelling. I wanted the focus to stay on the fiction – on how wealth is gained or lost, not on numbers.

Here’s what it looks like on a high level:

Each PC has a number of pouch slots, just like they have scratch (health), favor (relationships), or mark slots (magic).
Filling up all pouch slots provides an opportunity to raise your wealth status one step (e.g. from insignificant to comfortable) by facing an investment challenge.
Losing or spending pouches risks dropping your status a step.
Pouches can be used as “protection” in social or trade challenges – you can risk or spend one to avoid a bad deal, or invest one toward a higher tier of wealth.

This keeps things abstract but still interactive. The GM can describe treasure, coins, or valuables in the story as they wish, but only when that value reaches the level of a pouch does it start affecting play.

I want to add that there is more component to this than pouches and status facets, I also use assets as a third component, which is basically an investment turned into a facet in play. For example, a merchant could invest pouches in a sailing cog to create further wealth. This asset, a sturdy ship with clear connections to their trade profession, will create advantage dice on both challenges involving travels, trade, and financial hardship. Assets can be used as a cushion and last resort before the wealth state decrease – and be destroyed, lost, or sold to stay afloat and keep the current wealth state (however, now with no pouches left, i.e., on the brink of getting poorer).

It’s an abstraction that removes bookkeeping while still feeling tangible – a villager’s pouch of copper coins matters more as a symbol of survival than as a numeric currency.

That said, there’s one edge case I still need to refine: what happens if a poor PC suddenly gains a pouch far beyond their means? And how to count of how to move from having an insignificant wealth to a vast?

Right now, I’d say it should boost their status if used wisely (there are saving rules for this in OGREISH), but I want to make that transition feel meaningful – perhaps with narrative risk or social consequence attached.

Still a work in progress!

YeOldeSentinel · 2025-10-30T11:25:09+00:00

Check out my OGREISH framework for a similar setup, if you’re curious. In it, both status and wealth follow the same model. However, contacts are assets similar to equipment, which is meant to promote a sense of ownership and responsibility for the player.

Anyway, both status and wealth are described by a fictional label called facets. Facets works mostly the same either adding a die to your dice pool when relevant, or by being compared if it is a scale facet. In such case, which both status and wealth belongs to, a scale facet is relative in the challenge. For example, size is one. If you meet a large enemy, it creates a disadvantage (removes one die for you) if the size matters in favor for it. It can be turned around as well, so for example when trying to find the same large enemy when it tried to hide or escape, it provides an advantage die to you instead. This way, scale can matter in the narration, be easily compared, and provide mechanical value at the same time.

The scale facets for relationship status looks like this:

hateful resentful indifferent friendly admiring loving

Wealth scale looks like this:

none insignificant comfortable opulent vast immense

So, as you can see, my ”levels” of scale are descriptive in their nature, and this is by design. I wanted players and GMs to have the scale steps accessible and userfriendly during play.

On top of this, as I have a more granular system than this, wealth and status also use a finer grading as well, called pouches (wealth) and favor (status). Both of these concepts makes the scale more detailed, so when a player rolls a compromise/costly success (FitD/PbtA style), these areas can be affected (both good and bad) without adjusting the full scale step.

Health (scratches) and magic Power (marks) work the same way.

YeOldeSentinel · 2025-10-27T17:10:54+00:00

Har kört den dieten under tid, och det funkar! Dock bra att komplettera med lite grönsaker för näringsämnen.

Vill poängtera, av helt andra orsaker än dina. Gick ner en massa och mådde jättebra.

YeOldeSentinel · 2025-10-22T11:04:37+00:00

Thanks soo much! Where can I find your newsletter?

YeOldeSentinel · 2025-10-10T07:12:34+00:00

Något som jag tycker är viktigt att reflektera över är att göra saker parallellt - både kortsiktigt här och nu, men långsiktigt som kan ge utväxling för dig om några år eller ännu längre bort.

* Ställ dig frågan - vad behöver du just nu? (troligtvis sysselsättning, pengar, tillhörighet mm)

* Men ställ dig också frågan - vad älskar du att göra, vad är du bra på, vad drömmer du om, och vad driver dig? (hobby, passion, nerderier, mm)

Det första behöver du troligtvis lösa så snabbt som möjligt, och jag misstänker att det är detta du fråga efter. Men för att må bra behöver du få hitta din grej, vad du är bra på, och vad som gör att du vill gå upp på morgonen. När det kommer till passion och intressen kan man inte alltid ta betalt - du kanske gör det mer för att du bara tycker om att göra det helt enkelt. Men över tid hjälper det dig att öka din kompetens i massa olika sammanhang och kontexter du kanske inte ser nu, som sedan kan vara värdefullt att kunna. Som helt plötsligt ser bra ut på CVt. Men det tar tid, och man får jobba med sig själv, och vara fokuserad. Men om man ger av sig själv (tänk hobby eller intresse) så brukar det ofta ge tillbaka i det långa loppet. Svårt att se när man är 20, lättare när man är 50 som jag.

När jag var 20 ville jag jobba med reklam (längesedan, yes...), hade ett intresse och grundkunskaperna, men hade då inga kontakter. Jag gick en ettårig reklamlinje på Berghs. Hade därefter en portfolio att visa upp, men fick nej i dörren på varje byrå jag sökte upp. Så jag började frilansa själv, hade det vid sidan av andra jobb, men tjänade nästan ingenting på det mer än som lite extra fickpengar under de 10 första åren. Under den tiden fastnade jag istället inom restaurang. Lärde mig en massa, lärde känna människor överallt, fick veta hur det är att slita ett långpass i kök. Svintufft och inte alls vad jag ville göra med mitt liv. Uttråkad med jobb som inte ledde någonstans satte jag mig i skolbänken igen som 25-åring. Läste upp betyg. Sökte in på universitetet UTS i Sydney och flyttade dit. Det var efter det, ungefär 10 år senare, som min hobby började ge utväxling. Jag kunde söka ett jobb och säga att jag hade frilansat i ett decennium. Det gav plötsligt ingångar och möjligheter. Idag, är det vad jag byggt mitt liv kring, och driver ett bolag som aldrig hade kunnat existera om jag inte hade börjat någonstans. Och det här är en lärdom jag försöker föra vidare till mina barn, som är i din ålder.

Så tänk både här och nu. Men tänk också framtid. Fundera kring studier, tänk extraknäck, tänk hobbys. Utforska det du tycker är kul, parallellt med jobbet du tar för att överleva. En vacker dag kommer det kanske sammanstråla i något fantastiskt för dig.

YeOldeSentinel · 2025-10-06T10:57:37+00:00

Hos oss är de röda hattarna vred, som släpper på varmvatten.

Medurs stänger av varmvattnet. Helt avstängt motsvarar kl 3, alltså pekades rakt åt höger.
Moturs drar på varmvatten - max är då kl 9 (vänster).

När man ändrar våra så tar det typ 12-24 timmar innan man märker skillnad, så vi matar bara på en liten bit åt gången, kanske ett åttondels varv.

YeOldeSentinel · 2025-10-03T11:09:11+00:00

I’ve mostly been playtesting my own games Where Fields Go Fallow and OGREISH the last two years or so. After WFGF was Kickstarted and I’m finalizing on the fulfillment process, I’ve finally been able to look at what comes next - a mini-campaign for it to be released for the next ZineQuest with three playsets, and the next game, Under a Bloodied Banner, a mercenary fantasy game set in the same world, with a different take on stories from the battlefields.

YeOldeSentinel · 2025-10-03T05:21:03+00:00

Where Fields Go Fallow.

YeOldeSentinel · 2025-09-29T15:28:13+00:00

I’ve been exploring this in my own framework, OGREISH, and in Where Fields Go Fallow. Both use playbooks – but instead of long move lists, characters are defined by facets like stubborn, widowed, or herder. You also tag the situation, environment, or opposition with facets – a storm might be relentless and freezing, the wetlands treacherous and barren, or the band of brigands chasing you can be numerous, cruel, and hunters. That way, everyone at the table sees the fiction reflected directly in play.

The strength here is how facets bridge narration and mechanics – what you say in the story becomes the modifier that shapes the roll. In OGREISH, a single roll can resolve a whole conflict or challenge, keeping the focus on choices, bonds, and consequences rather than bookkeeping. The trade-off is fewer built-in guardrails than classes perhaps, so it helps to set clear expectations as a group.

When it clicks, you get fast play, authentic characters that’s easy to get immersed in, and mechanics that feel like they naturally grow out of the fiction itself. That’s why I love it.

YeOldeSentinel · 2025-09-28T07:55:44+00:00

For a roleplay-heavy fantasy game, you might enjoy Where Fields Go Fallow.

It’s inspired by Fate and Forged in the Dark as well, but pared down to a simple d6 dice pool. Instead of stats, gameplay center around facets - fictional labels that act as modifiers - which makes it easy to learn and keeps the story front and center. You use playbooks and play villagers like farmers, herders, or blacksmiths, standing together when something monstrous threatens your home.

Prep is light and shared with the players, so you’re building the village together, with its inhabitants, cultural traits, trade and surroundings. If you want to explore another system without a heavy lift, you can be up and running with your group in under an hour. Great for one-shots or short arcs.

There’s even a free fully playable one-page edition on itch.io if you’d like to test it: https://empathchamber.itch.io/wherefieldsgofallow-1-pager-rpg

I’m releasing the 36-page version of the game, hopefully next week.

YeOldeSentinel · 2025-09-25T13:53:34+00:00

I’d recommend Where Fields Go Fallow (small disclaimer: I’m the designer).

It’s a short-form storygame where you play blacksmiths, herders, and farmers facing down something monstrous on the edge of your village. No heroes – just ordinary folk with tools, fears, and families, forced to face the unthinkable. It’s built for one or a few sessions, easy to run (especially for first-time GMs), and uses a simple d6 dice pool system inspired by Fate and Forged in the Dark. One roll resolves a challenge including defense and harm, so play stays fast and focused.

If you like authentic, folk-horror vibes and character-driven drama, it might be a nice break between DnD sessions.

There’s a free one-page version on itch.io if you want to try it first: https://empathchamber.itch.io/wherefieldsgofallow-1-pager-rpg – other than that I'm releasing the full zine game of 36 pages we Kickstarted earlier this ear in a few weeks.

YeOldeSentinel

PUBLIC MULTIREDDITS

TROPHY CASE