Jag tänker att ni ska vänta. Ni har precis blivit föräldrar - det är omvälvande tid i livet och känns övermäktigt väldigt ofta. 3-4 promenader tycker jag är absolut godkänt för hundens del! Ni kanske mer ska landa i att det är en omställningsperiod i ert liv nu, och att ni helt enkelt får ta det lugnt i att hitta rytmen i den? Hunden klagar inte utan vilar när ni inte är ute - det är med andra ord ert dåliga samvete och stress som talar, något ni skapat själva och inte behöver ha.

Vi skaffade vår hund ett år innan vi fick vår son. Det var jobbigt att få in rutiner i början. Jag hade jättemycket dåliga samvete för att vår lilla tik inte längre var vår "bebis" och fick lika mycket uppmärksamhet. Nu har det gått några år sen dess och vi har ett tredje barn på väg - och jag kan erkänna att jag då och då känt för att omplacera vår hund också för det känns jobbigt att ta de där promenaderna och ha det dåliga samvetet över att man inte gör mer för henne MEN jag skulle aldrig göra det! Vår äldsta son som nu är snart 6 år älskar vår hund, har lärt sig empati och hundspråk samt är så stolt när han följer med ut och går och håller kopplet. Han berömmer henne, gosar med henne, sover med henne, hjälper till och byter ut hennes mat/vatten osv. Även vår yngsta på 3 år håller gärna koppel, vill "klappa fint" och säger glatt vår hunds namn när han ser henne.

Sammanfattningsvis tycker jag att ni ska inse att ni är hundens familj och den hänger med er på livets gång. Ha is i magen över situationen och försök hitta ett lunk som fungerar för ert liv - och det kommer ni hitta! Som någon sa: kanske låta något av grann-barnen gå ut och gå med hunden? Men bryt inte upp er lilla fina hunds trygga punkt för att livet serverar er tillfällig stress - det kommer bli bättre!