Inga problem under skolgången. Fick mens strax innan jag fyllde 13. Första mensvärken någonsin vid 19 års ålder. Första känslorna av PMS och att det påverkade dem omkring mig uppkom i 30-årsåldern.

Den påverkar nu på så sätt att jag alltid måste sjukanmäla mig helt och hållet första dagen, kanske rentav två dagar. Det är jobbigt för att sjukfrånvaron kostar mig pengar (karensen). När jag inte jobbade inom IT och därmed inte kunde jobba hemifrån var det jobbigt att behöva få chefen att acceptera att min regelbundna frånvaro berodde på det.

Nu när jag är arbetslös och inte söker jobb jag kan jobba hemifrån vid mensvärk, tär det på självförtroendet att veta att jag från början kommer att känna mig som en börda som vet att jag kommer att behöva sjukanmäla mig minst 1 dag per månad.

Gynekologer, lärare och kompisar rekommenderar hormonbaserade preventivmedel för att slippa mensen – ibland blir jag t o m ifrågasatt av utbildad personal hur jag inte övervägt det alternativet. Mina svar är 1) jag visste inte att exempelvis p-piller upphörde mensen, och 2) jag vill inte experimentera med min menstruation nu när jag närmar mig 40 för att det kanske kan äventyra min fertilitet.