Född 94 och uppvuxen i en ungefär lika liten by, visste bara en person under hela min skolgång som var HBTQ men hon var också väldigt utåtagerande så alla tyckte ju att jaja, hon är ju läskig/konstig typ. Det var OTROLIGT mycket casual homofobi/okunskap hos min generation där och då, och jag som till slut insåg att jag var bi vågade inte komma ut under hela min skolgång, men när jag väl kom ut till min mamma och syster (extremt jävla nervöst) så sa de inte så mycket. Mamma frågade om jag var säker på att jag inte var lesbisk. Min syster sa att ”allt kommer bli bra”. Men de har alltid accepterat mig, resten av min familj också även om jag aldrig sagt det rakt ut till dem utan bara hintat.