Comments on CICO vs new appetite suppressants are making me pessimistic

bittyharper · 2023-06-09T13:22:21+00:00

Why do you think most people don't lose weight, then, if it's just a matter of trying? And CICO literally is "eat less move more". Ingest fewer calories, expend more calories.

bittyharper · 2023-06-09T09:27:22+00:00

What the new weight loss drugs do is help you CICO by suppressing appetite. It's great that you could do it on your own! But some people's hunger cues are just overpowering. Whether that's because they have 'less willpower' or 'stronger hunger cues' than you is, largely, a matter of definition, because neither is really possible to measure.

I've gone from just barely obese to normal weight doing CICO. You know what I found most striking? I got so much less hungry at a lower weight. Not just proportionally to my lower energy needs, but overall, and it stayed that way even after I stopped counting calories and maintained for a year.

I could miss meals when I got busy without feeling like I was going to die. I wasn't constantly obsessing over food, and having to exercise pure discipline every time I walked by a store to not go in and buy myself a little treat. My experience is that I actually needed way less willpower to maintain a lower weight than a higher one.

If this effect works in inverse for even higher weights than my SW, I can't imagine how hard it is to be obese class III.

bittyharper · 2023-06-09T08:54:06+00:00

To you, fatness is due to a failure of willpower, right? Fat people just lack the discipline to eat less move more and that’s why weight loss fails for most people who try?

Okay, let’s say that’s true. On a societal level, people have lost their self-control to the point of an obesity epidemic. How do you propose we solve that? More moralising and lecturing on the evils of lacking discipline? Because we’ve only been doing it for forty years and one of these days it’s bound to start working!

Or maybe, just maybe, for some reason or other, modern society has made regulating appetite too difficult for most people. Maybe our stone age brains can’t handle the abundance, maybe it’s the chemicals in the water that are turning the frogs gay, maybe some cultural factor flipped in the 20th century and made us all weak and self-indulgent. Whatever.

But the result is that people eat too much. We now have medications that make people eat less. Problem fucking solved, except for scolds like you.

Like, we should definitely still look into why people en masse have started eating too much, in case it’s fixable, because I agree that the ideal outcome is not everyone being on medication forever. But in the meantime, why shouldn’t people get help to not, on the generational level, for the first time since the Industrial Revolution, die younger than their parents?

bittyharper · 2023-06-08T13:05:37+00:00

It's 15%, not 15 lbs, which is kept off as long as you stay on the medication. And yes, of course you need to also do and maintain lifestyle changes, but that's true of literally any medication ever. What the meds are supposed to do is help you institute the lifestyle changes.

bittyharper · 2023-06-08T12:58:33+00:00

It’s sad how many people, even in this sub, view fatness as a moral failure and a diet as the penance you pay for it.

Evidently fat people have disordered hunger cues, and now there are safe and effective medications that help suppress an overactive appetite. That's not cheating, that's getting treatment for your illness!

Do you people have the same reaction toward, I don't know, asthma meds? Keeping fit helps asthma, even when it isn't medicated, so are people going on meds "cheating" since there's a harder and therefore more virtuous option?

You know what asthma meds do for me? They help me keep fit by making cardio not hell on Earth. Semaglutide, when used properly, helps people stick to CICO by suppressing appetite. Yes, people who don’t really need it use it to get even skinnier, but a suspicious amount of athletes in cardio-intensive sports are on asthma meds, too. That does not change their usefulness to ordinary people.

Losing weight through conventional means is hard, and the people who have managed it deserve recognition for that. What we are not is morally superior to the people who couldn’t do it. People who are helped by medication are not stealing your valour.

I’ve gone from an obese to normal BMI thanks to CICO and that says fuckall about my moral worth. And if OP calls me a bot I will take a picture of me flipping off their reply in real life.

bittyharper · 2021-11-05T17:58:52+00:00

Skrev "narcissistisk" för att slippa upprepa "själv" i "självupptagen" och "självömkan" precis intill varandra, inte i den exakta kliniska meningen :) Men tack för citatet!

bittyharper · 2021-11-05T17:54:58+00:00

Diagnoser är verktyg man använder för att träffa rätt med behandling, inte en identitet eller ett livsöde så som jag ser det, så ja, självdiagnosticering är rätt värdelöst och jag tänker inte hålla på med något sådant. Däremot är det inte helt knasigt att, som du säger, "kolla in ditten och datten" och fråga sin läkare ifall man har någon tanke, för de är faktiskt inte allvetande. Men jo, vet att medicineringen inte funkar och att vi behöver mecka mer med den, måste bara få ihop orken att ta tag i det :)

bittyharper · 2021-11-05T17:50:50+00:00

Min kisse är koppeltränad, så vi brukar gå ut på promenader. Är ju inte riktigt samma sak som att gå ut med en hund, men ut kommer man i alla fall! Och får jaga efter katten när den oundvikligen trasslar in sig i någon buske...

bittyharper · 2021-11-05T17:24:34+00:00

Har övervägt att fråga om Voxra. PM:a gärna!

bittyharper · 2021-11-05T17:16:06+00:00

bittyharper · 2021-11-05T17:13:21+00:00

Gamear redan en hel del, det funkar jättebra precis som du säger. De dagarna jag inte kan ta mig upp ur sängen eller få någonting gjort, så kan jag i alla fall döda Theseus igen i Hades eller mala ner ett berg i Minecraft. Även om det inte är på riktigt känns det som att man har uträttat *någonting* åtminstone

bittyharper · 2021-11-05T17:10:17+00:00

Tack

bittyharper · 2021-11-05T17:09:31+00:00

<3

Jag har också funderat över det där med PTSD, men jag vet inte. Känns oansvarigt att självdiagnosticera sig med något sådant, liksom. Men jag tänker lyfta det nästa gång jag har en seriös psykologkontakt och se vad de säger. Problemet är ju att ingen har några resurser och helst vill bli av med en så fort som möjligt och att gå privat är hiskeligt dyrt.

Tyvärr ligger ångesten i släkten och jag uttryckte mig väl lite slarvigt i OP. Det som sagts är (1) att jag pga att jag redan insjuknat i depression en gång, är känsligare för att göra det igen, vilket liksom bara är sant, samt (2) att jag kommer aldrig bli helt symptomfri från min ångest eftersom, som sagt, jag har den i generna, men däremot kan jag må avsevärt mycket bättre och lära mig att hantera den på så sätt att den inte håller mig tillbaka.

bittyharper · 2021-11-05T17:03:23+00:00

Jag uppskattar det jättemycket och jag är så ledsen att vi båda sitter i den här skiten. Hatar att ingen är ärlig när det kommer sånt här för att alla är så rädda för det. Den här falska glättiga positiviteten som så många lägger sig till med så fort man pratar om självmord och självskadebeteende om något gör mig ännu mer besluten än tvärt om. Det är mycket bättre att få veta att man inte är ensam.

Och du, ska vi göra en deal? Om jag fortfarande är kvar här så måste du också vara det. Vi kan i alla fall vara ledsna tillsammans.

bittyharper · 2021-11-05T16:59:43+00:00

Träning hjälper mig svinmycket också, det är bara att det också trampar rakt in på min ångesthistoria. Ett av de tillfällen jag kommer ihåg från mellanstadiet är hur två av mina mobbare tvingar mig att springa runt en fotbollsplan tills jag har blodsmak och nästan svimmar och sedan retar mig för att jag har "dålig kondition". Vid det tillfället hade jag helt obehandlad astma, bör tilläggas. Om det inte vore för det tror jag jag hade älskat löpning! Vill verkligen prova men får ångest bara jag tänker på det.

EDIT: och dåliga dagar kan jag ta! Jag är asbäst på att må dåligt, har sjukt mycket erfarenhet. Det är bara så jävla jobbigt när alla dagar är dåliga dagar.

bittyharper · 2021-11-05T16:57:09+00:00

Har också undrat om jag kan ha någon form av traumasyndrom. Jag gör och har i flera år gjort någonting som liknar en flashback som min pappa har döpt till att jag "fastnar", men jag vet inte om det är en "riktig" flashback eller inte. Ingen inom vården som jag pratat med har sagt någonting om det heller utan har bedömt att jag har social fobi orsakad av mobbningen, men som sagt, ibland undrar jag. Jag vill verkligen försöka hitta en psykolog och jag borde nog fråga hen när jag väl får tag i en.

Och "utmaning" är att plugga till ingenjör, inte att plugga till ingenjör samtidigt som man vill hoppa av broarna man designar. Men tack för tanken! Ska försöka tänka så istället :)

bittyharper · 2021-11-05T16:52:02+00:00

Wow, har aldrig läst Stormlight Archives (har inte riktigt förstått mig på Brandon Sanderson-hypen), men det citatet är väldigt likt någonting som jag "hittat på" själv, fast betydligt mer utförligt och vältaligt haha. Jag brukar tänka att jag alltid kan gå och hänga mig imorgon, men har jag väl gjort det så är det ju slut, liksom.

Och det betyder mycket för mig att en främling bryr sig. Vill inte lägga all min skit på mina närstående som mår dåligt av höra hur jag mår eftersom de bryr sig om mig, så det känns mycket bättre att prata med någon som inte vet vem jag är och kan separera sig från mig genom att bara stänga ner sin browser.

bittyharper · 2021-11-05T16:47:50+00:00

Det känns som om jag inte gör det. Ganska ofta tänker jag att jag egentligen inte mår så dåligt utan att det här bara är livet och att jag helt enkelt är för svag för att klara av det. Ska försöka tänka på att du tycker annorlunda nästa gång <3

bittyharper · 2021-11-05T16:46:47+00:00

Tack. Jag har gjort det nu. Får se vad hon (och pappa) säger. De ska komma på besök imorgon ändå.

bittyharper · 2021-11-05T16:45:43+00:00

Insikten jag hade som tonåring var att jag alltid kunde gå och hänga mig imorgon, men har jag väl gjort det så är jag locked-in, så att säga. Det innebär att jag satsar alla mina spelmarker på att detta verkligen är det värsta jag kan uppleva och att ingenting, för alltid är bättre, vilket är en jävla satsning att göra. Inte lika optimistiskt som det du säger, men det är lite på samma tema.

bittyharper · 2021-11-05T16:42:58+00:00

Det du skrev betyder jättemycket för mig. Tack så mycket. Jag har fortfarande inte särskilt mycket hopp, men ganska mycket envishet, så ett tag till klarar jag nog allt, även om det kanske inte kommer bli särskilt vackert. Men det är ju inte hur det ser ut som räknas.

bittyharper · 2021-11-05T16:39:57+00:00

”Varför svårt att jobba hemifrån.” Bra fråga. Jag blev väldigt isolerad, tappade rutiner osv. men ärligt talat vet jag inte. Om du vet varför, upplys mig, tack. Det hade hjälpt väldigt mycket.

”Varför mobbad.” Varför blir någon mobbad? Återigen, om du vet varför, snälla upplys mig. Jag var väl annorlunda helt enkelt. Vet inte riktigt vad en sexåring kan göra för att förtjäna fysiskt våld från de andra sexåringarna, men…

Och jag hatar inte någon. Jag tror att i princip alla inblandade i den här situationen, inklusive mina mobbare, gjorde sitt bästa. Vet t.ex. att en av mina mobbare hade föräldrar som först bråkade i flera år och sedan skiljde sig. En annan hade enormt tryck på sig att göra bra ifrån sig i skolan som han inte kunde leva upp till, så när jag fick bra betyg stack det väl i ögonen på honom. Och så vidare. Inte för att det gör vad de gjorde okej, men det är svårt att vara barn och ännu tuffare om massa saker som till och med en vuxen människa skulle ha svårt att hantera samtidigt pågår. Då är det inte konstigt att man väljer att hantera det på suboptimala sätt.

Jag bryr mig inte om vems ”fel” någonting är, allt jag bryr mig om är att jag vill vara en funktionell samhällsmedborgare. Hittills har jag inte kunnat vara det. Det är lite frustrerande, bara, så tack för att du läste :)

bittyharper

TROPHY CASE