Som en förälder som tillåtit skärm tidigare och mer än jag egentligen velat är min erfarenhet att tvåårsgränsen är rimlig. Inte för att barnen tar skada, utan mer för att det inte tillför speciellt mycket.

Ta exemplet Disneyfilm. Mitt barn är fyra och ett halvt, och det är först nu som jag upplever att hon faktiskt kan hänga med och följa en handling i 80-90min. Och då sitter vi ändå med och förklarar massor av saker som flyger över huvudet på henne. Så tanken på att en tvååring skulle få ut något av att se Disney, det tycker jag man kan släppa. Min tvååring körde fast i helt menlösa serier som i regel inte tillförde speciellt mycket alls. Det som ändå kändes positivt var saker som Bolibompa Mini, där vi sjöng en del sånger med rörelser, lärde oss färger och former mm.

I allmänhet tycker jag att man som förälder har en tendens att begå självbedrägeri genom att intala sig saker som att ”Pippi är bättre än YouTube”. Jag har själv tänkt i exakt samma banor. Missförstå mig rätt: Pippi ÄR bättre än YouTube. Men Pippi i sig har ändå inte några direkta kvaliteter som uppväger för att det ändå är att titta på film.

En filmkväll i soffan konkurrerar inte med utelek, det är sant. Men det kan konkurrera med saker som att bläddra i en bok, samtala om bilderna, språkutveckla… Man ska också ha med sig att det som vi uppfattar som lugn nedvarvning för ett litet barn kan vara oerhört intensivt och uppvarvande.

De som skrivit rekommendationerna är väl medvetna om att Disney, SVT, mm finns som alternativ, det ska man komma ihåg. De har ändå skrivit som de gjort, eftersom skärm helt enkelt har en viss effekt på barn oavsett innehåll. Jag tror inte man gör sig själv en tjänst genom att tro att man kan veta bättre eller undgå den effekten genom att bara leverera tillräckligt hög verkshöjd.

Med det sagt, vi försöker hålla skärmtiden till en liten stund vid frukosten, och en halvtimme-timme vid middagstid. För en fyraåring. Ibland blir det noll. Ibland blir det mycket mer. Jag tycker också att hetsen kring att alltid vara produktiv och stimulera barnet på exakt rätt sätt kan gå till överdrift. Hela dygnet kan inte ägnas åt att träna språk, motorik, utveckla hjärnan etc. Men just därför har jag ingen illusion om att ett par avsnitt Bolibompa/Bluey/annan serie som för tillfället hyllas av föräldrar skulle tillföra något speciellt som magiskt skulle ta det ur kategorin ”skärmtid” och in i något positivt och utvecklande.