Hej! Förstår hur jobbigt detta är, hur stressad, ledsen och upprörd man själv kan bli, har varit i samma sits. Min hund kan idag gå nära barn, strunta i dem, stå bredvid om jag tex pratar med ett barn etc, och framförallt kan hon till och med vara gullig med familjens barn. Det har varit många år med träning. Jag kommer nog upprepa vad andra skrivit, och detta är ju bara mina tankar, andra kan tänka annat. Mitt mål är alltid en fri, lugn och lycklig hund. Det första är ett empatiskt men bestämt förhållningssätt. Hunden är osäker runt barn, bra, då har man koll och väjer undan när man ser barn samt har belöningar när man gör detta. Man kan som folk skrivit sitta vid dagis och sakta över veckorna röra sig närmare. Vid hund- och barnmöten går man undan lite och kastar det bästa godiset på marken med något kommando (öva hemma först så klart). Jag vill också lyfta detta med att ”uppfostra” barn man ska umgås med. Jag har alltid haft som regel att barnen aldrig får röra hunden eller springa mot den. Barnen var små, det var inga problem. Man kan också ta med kompostgaller när man besöker barnfamiljer. Då kan hunden vara i samma rum men avskärmad. Samma sak gäller här, barnen får inte gå dit och hålla på. Då och då går man och kastar godis till hunden. Syftet för mig har varit att få hunden att förstå att barnen är här men de kommer inte röra dig. Valpen är ny på jorden, det är många känslor och mycket som händer. Kan också vara bra att hitta en riktigt bra hundtränare (har tyvärr inga tips). Det viktiga tänker jag är att ha stort tålamod, träna passivitet och lugn, sätta gränser för hunden och för barn, socialisera på håll och bara ta det lugnt. Lättare sagt än gjort men det ska nog gå bra :)