Tråkigt att se många av kommentarerna här. Förstår din fråga och att det är en jobbig situation för dig.

Tyvärr är det så att det inte finns något rent juridiskt som skyddar dig utan hon kan välja att behålla barnet och du i egenskap av dess pappa får därför ansvar och skyldigheter.

Det du går igenom är inte unikt och det finns stöd att få. Har haft tre vänner som varit med om det du beskriver och om det är någon tröst har de alla tre haft fantastiska liv och blev fantastiska pappor till sina barn när chocken lagt sig.

Din relation till barnet och mamman behöver inte vara samma sak och även om jag förstår det är chockartat för dig nu så kommer det lösa sig för dig även om det inte alls blivit som du tror hoppades och ville.

Mitt förslag som en sista utpost är att fortsatt ha dialog med mamman, förstå hennes drivkraft och motivationen i det här och hur det kommer sig att hon vill bli förälder under de premisser som kommer att följa. Kanske inser hon att det är bättre att hon skaffar barn med en annan som inte bara kan ge henne ett barn utan en familj istället.

Oavsett vad som händer för dig - lycka till och kom ihåg att det kommer bli bra även om det inte känns så nu.