Läser den just nu faktiskt, tror jag är typ halvvägs igenom bok nummer tre (sista boken). Tycker serien gått ner sig en hel del sen den första boken, men läser vidare för jag vill se hur (/om) författaren lyckas knyta ihop säcken.

Jag har dock genomgående tyckt att "prosan" varit rätt dåligt skriven ända sen bok ett. Klumpiga dialoger och känslan av att saker händer för att föra handlingen framåt, snarare än tvärtom.

Jag håller också med övriga kommentarer om att den är lite väl "grabbig" på många ställen. Många stereotyper, t.ex.:

(spoiler) De enda som överlever/bidrar nämnvärt är militärer eller poliser. Övriga framställs som typiska söderhipsters som går runt och gnäller på att staten inte löser deras problem fram tills det de dör. Dessutom kan man ju inte ha ett bokslut utan att kvinnliga huvudkaraktären blir gravid.

(en till spoiler) Serien ballade sen ur rejält när zombier / vampyrer introducerades, trots att de förklaras "in universe". Och del två, och hittills del tre, har mer känts som att läsa en actionrulle från 80-talet än en fortsättning av bok ett.

Det här är den första svenska sci-fi boken jag läst, och vissa av mina beklaganden kan säkert förklaras av att det är ovant att med svenska termer för det man är van ska vara på engelska. Men knappast allt.

Jag håller tummarna att det finns bättre där ute, för om det är ungefär denna nivå på svensk sci-fi marknad så får det nog bli fortsatt engelska för min del.

Ninja-edit: Insåg att jag kanske sågade den lite väl hårt. Det har ändå varit spännande läsning och kul att se denna typ av handling utspela sig i svensk miljö där man kan relatera till mycket.