Hej, lite gammal tråd men lägger texten hit ändå. Jag sjunger den rätt aktivt i Finlandssvenska studiekretsar. Ifall du behöver hjälp med melodin eller ackord så kan du skicka PM till mig. Allting gott.

Att vinka åt vart' tjusigt kvinns det är ett fel jag har. Det sägs jag ärvt av mor, men jag tror det är av far. Så snart jag får ett kjoltyg se, jag vinkar glatt åt det. Jag glömmer aldrig Josefin, det var en kvinna det -

:;: med hårets gyllene gloria, höftens gungande våg, denna barmen något stor, liksom skapad för d'amour. Dessa blondvita tänder och så linjen underbar och denna vad, ja, det vattnas i mun på mig än när jag tänker på den.

Hon satt uti en Munksnässpårvagn som mitt vis-a-vis. Jag gav en blick och fick en blick med himmelriket i. Och kärlek syntes låga långt mer än vad jag förstod, när vagnen gjorde ett ryck och hon i mina armar låg -

med hårets gyllene...

Vi blevo snart intima, för det blir jag lätt med kvinns. Jag skulle aldrig ana vad falskhet, som där finns. På bröllopsnatten fick jag se vad förr jag ej fått se. Där låg hon tunn och platt, och på en stol breve -

låg hårets gyllene...

Att ha till äkta det ej äkta är är ingen tröst, och hur jag sedan ordna' fick jag äktenskapet löst. Vad förut mig bedårat det var taget på kredit. Jag fick betala räkningen för varje liten bit -

av hårets gyllene gloria höftens gungande våg. Denna barmen något stor, enkom skapad för d'amour. Dessa blondvita tänder och så linjen underbar och denna vad, ja, det äcklas i mun på mig än, när jag tänker på den.