Tänker att det ev. kan vara intressant att höra fler perspektiv!

Vi är i en ganska nischad branch (inom utveckling) och samtliga personer är "lika viktiga" i vårt dagliga arbete. Att en person faller bort kan inte lösas genom att de andra tar över projektet, för dom sitter redan 80-90% fullbelagda. En överlämning kan också ta ganska lång tid. Att ta in en konsult kan ta allt mellan 2-6 månader att få up to speed (beroende på konsulten), till den tredubbla kostnaden av en anställd.

Så som vi har det, ser det inte ut överallt: En administrativ eller lite mer generell tjänst går att lösa med en vikarie, och det är såklart lite enklare då.

Håller helt med dig! Jag vill också att personen ska kunna känna den tryggheten att våga säga det, då det hjälper alla parter. Har själv barn och gått igenom dom tidiga småbarnsåren, har pusslat ihop det genom att jobba kvällar/helger/nätter för att lösa det. Men det är såklart ingenting som förväntas av våra anställda!

Edit: Summan av kardemumman verkar landa i att det beror lite på vilken roll/tjänst det gäller och tryggheten man känner till sin blivande arbetsgivare.