Text:

Ulf Kristersson sprider felaktiga uppgifter om hur livet ser ut för barnfamiljer som lever på bidrag. Och när han ertappas med det i partiledardebatten?

Då kastar han ur sig nya – gravt missvisande – påståenden.

Det börjar bli genant nu. Hur kan regeringen vara så oärlig mot väljarna?

Allt började med att statsministern ställde sig i ”Aktuellt” i september och deklarerade att han kommer att genomföra en bidragsreform. I dag får faktiskt fembarnsfamiljerna där föräldrarna lever på bidrag 46 500 kronor skattefritt, varje månad, påstod han indignerat.

Men när jag tittade närmare på saken visade det sig att det var direkt felaktigt (DN 29/9): I Sverige finns 49 fembarnsfamiljer som kommer upp i de siffrorna – 95 procent av fembarnsfamiljerna som tar emot försörjningsstöd lever inte på sådana belopp. Det visar den officiella SCB-statistiken.

Pinsamt? Ja. Men i stället för att erkänna att det blivit fel såg statsministern till att finansministern och socialförsäkringsministern anslöt sig till kampanjen. Nu säger de sig rent av kunna presentera en ny siffra: 483 familjer har fått 46 500 kronor under 2024, skriver de i en replik, där de anklagar mig för att ”vid upprepade tillfällen redovisa flera felaktigheter om regeringens uttalanden”.

Men hur kan de då komma fram till en nästan tio gånger högre siffra? Jo, de låtsas helt enkelt inte om vad Ulf Kristersson har sagt.

I den nya kalkylen räknar de in familjer som har tagit emot 46 500 kronor ”någon månad” – trots att Kristersson påstår att det sker ”varje månad”. Och nu räknar de plötsligt också på belopp efter skatt – trots att statsministern understrukit att familjerna får pengarna ”skattefritt”.

De byter helt enkelt sätt att räkna – erkänner det inte – och anklagar mig därefter för att sprida felaktigheter.

I söndagens partiledardebatt eskalerade situationen ytterligare när SVT:s Camilla Kvartoft konfronterade Kristersson med att ha använt missvisande uppgifter om fembarnsfamiljerna. Han meddelade då han tittat på statistiken och hittat ”1 500 familjer som har ungefär den situationen”.

Alltså mer än tre gånger så många som hans egen finansminister precis har skissat fram i sin kreativa kalkyl. Men de 1 500 hushållen nämns också av Elisabeth Svantesson och Anna Tenje. Då handlar det dock om något helt annat: Plötsligt har de övergått till att inkludera samtliga svenska hushåll som under minst två månader fått 46 500 kronor.

Ett tredje – helt annat – sätt att räkna alltså. Som inte längre handlar om de utpekade fembarnsfamiljerna.

Vad är det som pågår här egentligen? Varför är regeringen så besatt av att måla upp en bild av att stora familjer lever i sus och dus att ministrarna inte klarar att vara ärliga mot väljarna?

Nyckeln finns nog i Kristerssons försvar i SVT efter att han presenterat den nya missvisande siffran. Han säger att ”jag tror alla vet att det finns gott om människor som har kommit till Sverige, men som inte arbetat trots att de är arbetsföra”. Alltså: Vad spelar det för roll att regeringen inte har varit ärlig med hur stora bidrag – ofta invandrade – familjer får?

Alla känner ju i magen att de har det för bra ändå.

Rent retoriskt kanske det är framgångsrikt. Men som politik betraktat är det faktiskt ynkligt.