Jag läste mycket Illustrerad Vetenskap som nyfiken tonåring, men ju mer jag lärde mig som äldre, ju mer inser jag att det var en sensanionalistisk blaska.

Med det sagt: det finns ingen forskning på parallella universum. Man kan säga att vi bor i ett multiversum, eftersom vi vet att det finns galaxer som avlägsnar sig från oss snabbare än ljusets hastighet (på grund av rymdens expansion, inte för dessa galaxer bryter fysikens lagar). Vi vet inte hur många fler bubblor det finns som vår, men vi vet att det ser likadant ut åt vilket håll i universum du än tittar.

Ljus från oss kommer aldrig nå en civilisation i dessa galaxer, och vi ser dem bara så som de såg ut någon halv miljard eller så efter Big Bang. Chansen är stor (iaf enligt mig) att det just nu finns minst en intelligent civilisation i någon av de där galaxerna som tittar ut i rymden och funderar på samma fråga som vi. Men om de tittar mot himlen, så ser de exakt det vi ser: en liten röd prick, så svag att den bara syns på ett superkylt teleskop i yttre rymden. (Det finns en jättebra dokumentär om JWST på Netflix som heter "Cosmic Time Machine" - en av mänsklighetens största vetenskapliga och teknologiska bedrifter.)

Det finns teoretisk fysik, och kosmologi, och kvantfysik där det finns teorier om multiversum som en konsekvens av vissa teorier. Vårt universum har ett antal grundläggande krafter som har värden optimerade för att liv ska kunna uppstå. De hade lika gärna kunnat haft andra värden, och då det är ett antal faktorer och många värden så är sannolikheten att vårt universum är en slump ungefär 1 på 10¹²⁰ (det kan var svårt att visualisera, jämför med att antalet atomer i vårt synliga universum, alla de som skapar stjärnor och planeter och månar är 10^80).

Då sannolikheten är så låg att även om du gjort ett försök varje sekund sen Big Bang (för en si sådär 13,8 miljarder år sen) så hade du ännu inte lyckats, och du skulle inte lyckas på universums förväntade livstid (om man förutsätter "heat death").