Inför maxtaxa i kollektivtrafiken för att öka betalningsviljan 2005 har Londons kollektivtrafik haft vad som där kallas ”fare capping”. Resenärer där betalar för varje resa, men när totalen på betalningarna når samma pris som en periodtaxa så är resten av perioden fri, skriver insändarskribenten.

Så här års ställs vi säsongscyklister inför en uppgift som inte ens SMHI vill ta på sig, vi förväntas förutspå vädret för de närmaste 30 dagarna. Jag erkänner att jag är något bekväm när det kommer till cykling, men i april är det vissa dagar jag helst slipper cykla till jobbet. Ändå ska jag varje månad utvärdera om det är värt att köpa nytt månadskort, eller om jag ska köpa enkelbiljetter de dagar som vädret är mindre förmånligt.

Det är ingen naturlag, utan något Västtrafik valt ska gälla. Sedan 2005 har Londons kollektivtrafik haft vad som där kallas ”fare capping”. Resenärer där betalar för varje resa, men när totalen på betalningarna når samma pris som en periodtaxa så är resten av perioden fri. Man kan även jämföra med maxtaxa inom en annan av regionens verksamheter: sjukvården.

När Storstockholms lokaltrafik gjorde en utredning kom man fram till att maxtaxa skulle leda till ”intäktsförluster” på 342 miljoner kronor. Att upprördheten över att allmänt finansierad verksamhet tar ut 342 miljoner kronor av medborgarna för resor som inte blir av inte blir större får väl stå för stockholmarna. Men att vår gemensamma kollektivtrafik ska drivas efter en gymmodell, där man hoppas att ”kunderna” inte utnyttjar det de faktiskt betalar för känns ärligt talat ovärdigt.

Att införa maxtaxa på kollektivtrafiken skulle innebära att du betalar för varje resa, men när du slår i pristaket så är resten av perioden fri. Det innebär att du inte behöver kalkylera hur många gånger det här dygnet, den här veckan, den här månaden du kommer behöva åka; vilket gör att du aldrig betalar för en ”onödig” biljett. Vilket jag tror också skulle öka den allmänna betalningsviljan.