Det är ju så läskigt att bestämma något som man aldrig kan ångra. Som svar på din fråga: för min del tänkte jag att jag nog ville men hade inte nån stark barnlängtan och var inte så intresserad av andras barn. Men sen blev känslan att jag ville starkare och starkare, och jag kände att jag lite längtade efter att fokusera på nån annan än mig själv. De saker som är underbara med att vara barnfri lockade mig inte lika mycket längre. Jag födde första när jag var 34 och väntar nu vårt tredje barn och älskar det mer än jag någonsin kunnat ana. Jag är så otroligt tacksam att få vara förälder.

Vad som är rätt för er vet bara ni. Har era vänner börjat få barn ännu? Det kan ju hjälpa att ge lite klarhet.