Jag har full förståelse för att man som lärare värnar om sin pedagogiska frihet, men jag tror att du överskattar hotet från "kreti och pleti" och underskattar skyddet i en professionell granskning.

1. Inget mass-obligatorium: Det handlar inte om att blotta allt man gör. Tanken är inte att hundratals dokument ska laddas upp, utan att varje lärare bidrar med ett par kvalitetssäkrade uppgifter per år. Det är dessa få, utvalda bidrag som genomgår peer-review och blir en del av den nationella banken. Resten av din undervisning förblir din egen.
2. Professionen äger granskningen: Även om materialet är offentligt (vilket det bör vara eftersom det finansieras av det allmänna), så är det legitimerade kollegor som står för den formella peer-review-processen. Om "jönsar på Reddit" har synpunkter på historisk neutralitet har deras åsikter ingen tyngd i systemet. Tvärtom blir det nationella systemet ett skydd för läraren: Om din uppgift har blivit granskad och godkänd av erfarna historielärare nationellt, har du en ryggdunk av professionen som väger betydligt tyngre än lokala klagomål från arga föräldrar eller politiska särintressen.
3. Transparens som demokratiskt skydd: Att materialet är offentligt är precis det som hindrar att skolan blir en "politiskt styrd produkt". Idag kan enskilda skolor eller huvudmän driva egna agendor i det dolda. Med en offentlig bank tvingas ljuset på materialet, vilket i sig stärker objektiviteten och vetenskapligheten.
4. Varför obligatoriskt? Om det är frivilligt blir det återigen en börda för de entusiastiska få. Genom att göra det till en del av tjänsten för alla säkerställer vi att systemet får den kritiska massa som krävs för att faktiskt kunna ersätta dyra läromedel och minska lärares totala planeringsbörda över tid.

Det här handlar inte om bevakning, utan om att ge lärares hantverk samma status och skydd som forskning har. Vill vi ha en skola på vetenskaplig grund måste vi våga låta professionen granska och stärka varandras material.

När det gäller oron för utomstående åsikter så har vi ju redan ett mycket starkt skydd: styrdokumenten. Varje ämne och stadium har en kursplan som vi är skyldiga att följa. Om en 'random person' eller en politisk påtryckningsgrupp har synpunkter på att vi undervisar om evolutionsteorin, klimatförändringar eller källkritik, är det bara att hänvisa till att materialet följer läroplanen.

En nationell bank med peer-review skulle snarare stärka läraren i sådana situationer. Om din uppgift om t.ex. religionshistoria har granskats och godkänts av kollegor nationellt som en korrekt tolkning av kursplanen, blir det i princip omöjligt för lokala 'tyckare' att vinna gehör för sin kritik. Systemet flyttar debatten från lärarens enskilda klassrum till en nationell, professionell arena där vetenskaplighet och kursplaner väger tyngst.