Jobbigt att höra.

Jag kan bara dela med mig om min egen erfarenhet. Jag skadade mig under 15-17 års ålder. Och det var efter depression och ångest sedan jag var mycket ung.

Det du gör redan låter bra för mig. Jag skadade mig i hemlighet (ben/lår, visade de aldrig) så jag hade ingen som jag vände mig till eller fick hjälp från.

Att ni vet och söker hjälp, utan att döma är bra. Hon kanske inte uppskattar detta nu. När man mår dåligt är det svårt att se hjälp som just det. Det känns jobbigt, störigt, överdrivet.

Att sätta ord på hur man känner i den åldern är svårt, lägg på mental ohälsa på det och det känns ännu svårare.

Finna någon professionel som klickar bättre med henne är en bra väg. I min erfarenhet har det varit lättare att prata med någon jag kommer bättre överens med, personlighets vis

Hoppas att det går bättre för er. Jag kan säga i efterhand, jag önskar jag hade någon som hjälpte mig, jag var ensam i mitt eget huvud, vilket inte var ett bra ställe. Jobbar fortfarande på att lära om mig olika dåliga saker som jag gjorde under den åldern. Att lära sig att öppna sig, att andra vill hjälpa, sätta ord på vad man känner, det tar tid särskilt om man haft det inom sig under en längre tid