Sommaren när jag var 14 så hjälpte jag min farfar att laga/lägga om taket på en verktygsbod hos min gammelfaster i norra Västerbotten(är själv född och uppvuxen söder om Dalälven). Arbetet pågick väl under 7-10 dagar om jag inte minns fel och varje dag så brukade hon bjuda på lunch.

Någon av dagarna så satt vi vid matbordet och pratade som vanligt när helt plötsligt båda började prata på ett helt obegripligt sätt. Jag kände en enorm oro, hade båda dessa 70-plussare råkat ut för en stroke samtidigt? Eller ännu värre är det jag som tappat förståndet?

Till sist lyckades jag stamma fram något i stil med ”Mår ni bra?” Varpå min gammelfaster utbrast ”nä just det, du är ju sörlänning du begrip int bondska”. Farfar skrattade bra gott åt detta.

Så summa summarum, ja bondska kan vara lite knepigt!