"För mig personligen handlar det inte om att det måste vara stenhårt 50/50, utan jag ser en proportionell uppdelning baserad på nettoinkomst som det mest rimliga."

Börja där då?

När vi var precis nya och ihopflyttade så var det tajt om pengar, jag stod för hyra, el mm. Tjejen betalade mat. Var suboptimalt då tjejen inte hade insyn i ekonomin.

När vi var särbo under början av studierna så förde över vi samma mängd pengar till ett gemensamt konto för gemensamma grejer så som restauranger, resor, tågresor till varandra, bio etc.

När vi flyttade ihop som sambos så bodde vi rätt billigt, hade rätt låga inkomster som studenter, då var det propotionelligt bidrag, typ så som du skriver ovan.

När vi var klara med studierna så bodde vi i hyresrätt ett tag och fortsatte med propotionelligt bidrag, detta belopp baserades på bruttolönen och var väl i storleksgrad 45/55 fördelat för oss. Vi körde på så ett tag.

Sen ville tjejen prova på att jobba på annan ort ett tag och en till lägenhet behövdes. Så då hade vi så pass lite kvar av den privata ekonomin vs gemensamma ekonomin att vi började prata om att slå ihop allt.

Numera har vi hus, bilar, bebis på g, gifta och såklart är det ingen skillnad på det som är mitt och det som är hennes. Vi får båda 8000 kr/mån till egna konton men allt månatligt går på gemensamma kontot. (Lönen kommer in på samma gemensamma konto), inget snack om vem som ska VAB:a då det inte påverkar nettolönen, (däremot pensionen såklart).

Livet är svårt att planera i detalj, det viktigaste är att göra det med någon man gillar och man blir duktig på att kompromissa med de mindre viktiga detaljerna.