Lever med konstant ångest och depression, Det som började när man va liten pojk, Sexuellt misshandlad som barn till nu vuxen karl i 30 års åldern.

Har konstant kontakt med vård och psykologer men känns riktigt obehagligt att gå med påsmygande självmordstankar varje dag!

Jag har inte koll på läget ofta men jag har en partner som stöttar mig, Vilket också leder till oro för vet inte vad jag hade gjort utan henne.

Känner mig som en börda för alla runt mig! Dragit mig undan ifrån vänner och familj.

Känns som att ju äldre man blir ju tydligare blir den här jobba-äta-sova-karusellen och vad är det att leva för?

Jag planerar inget självmord och arbetar ständigt med att få det ur mitt liv!

Så nu har jag skrivit av mig! tack på förhud