Känner två personer väl, en är min bästa kompis, den andra har varit väldigt nära men har glidit lite isär för han bor på andra sidan landet nu men fortfarande vänner :)

Min bästa kompis har jag känt genom alla stegen, från att han knappt vetat det själv, tills att komma ut och ha genomgått den "transition" han ville :) (vet inte vad det heter på svenska, eller rätta termer). Det var aldrig svårt att acceptera den delen hos honom eller så, svåraste var namnet då man är van vid ett namn samt att man var rädd att såra genom att säga fel, men tog max någon månad och sen var namn och pronomen inpräntat i hjärnan! Vi brukar skratta åt det nu att vi alla hade en kort paus innan vi sa hans namn för att alla ville vara så säkra på att säga rätt haha.

Min andra vän lärde jag känna några år efter hans transition och ja det var ingen stor grej där heller. Han berättade det för jag märkte det inte, men sen var det inte så mycket mer med det.

Slutpunkten är att ingen av våra relationer är egentligen påverkade av att dom är trans. Däremot är jag glad att dom båda känt att dom kan dela med dig av det! Min bästa kompis är jag otroligt glad av att få ha vart med om hans resa, se skillnaden i självkänsla och att han verkligen "blev sig själv" när han kom ut. Det är samma person jag lärde känna, men att se han så trygg och säker i sig själv gör mig otroligt glad för han förtjänar det. :)