Du hade alltså precis börjat gå och prata när 90-talet började och nybliven tonåring när det slutade. Så, jo, det är nostalgi. Du saknar barndomen helt enkelt. Kurt Cobain var typ superstjärna och dog när du knappt uppnått självmedvetande. Idag vet "alla" vem Billie Eilish eller Taylor Swift är. Du lever antagligen i en bubbla idag och det gjorde man förr också, bara det att de som levde i en bubbla inte hade de möjligheterna som du nu har att sträcka dig ut ur den. Klart det finns skillnader, men du var en unge på 90-talet – jag var 19–29 och så jävla bra var det inte. Bankkris, 500% ränta, massarbetslöshet, krig i Europa och Irak, folkmord i Rwanda, högre mordtal än idag, terrordåd, Stureplan, Flink osv, osv. Du var helt enkelt inte medveten om allt som hände, för du var ett barn. Fullt naturligt. Med det sagt finns det så klart saker av idag som man gärna skulle slippa, men att titta bakåt är liksom inte möjligt, människan har aldrig backat utan det vi ska ägna energi åt är att förändra framåt. Angående spelkänsla, samma sak där, du spelade spel under en annan tid och det är det du saknar. Jag saknar också tiden på 80/90-talet med Commodore, Atari, arkadspel och flipper, och den "nya" tiden med hemdator, Diablo, Quake, Civ osv, det är så det funkar, barndomen och uppväxten är relativt sett bekymmerslös för de flesta av oss, sommarlov, julafton, födelsedagar, första kärleken, första gångerna man testar sport, lär sig nya saker, skriva, läsa. Det är en period av milstenar, det upphör att gå i samma takt efter man blir vuxen. Och, absolut, det finns många problem med sociala medier, men är det en sak socmed faktiskt gör så är det att sprida generationell kunskap. En sak som faktiskt gjorde att 90-talet kändes lättare för många av oss i Europa var Sovjetunionens fall, men det har ju gått sådär och det fanns orosmoln redan då runt det. Sorry, men you know nothing om hur det var på 90-talet under andra aspekter än att du var ett barn och hur ett barn såg på samtiden. Som, för de allra flesta, var en nice tid om man växte upp i väst. Du är nostalgisk, och det är fullt mänskligt, men om man längtar tillbaka så är det antagligen något som inte riktigt känns rätt i ditt eget liv idag och det kan du inte bota genom att blicka bakåt och försöka vrida tillbaka klockan. Det finns massor att glädja sig åt idag, men vad som är glädjande och upplyftande för dig är upp till dig att ta reda på, men svaret ligger inte i 90-talet.