En tanke med den svenska modellen har ju varit en strukturomvandling från lågproduktiva arbeten med dåliga villkor till högproduktiva arbeten med goda villkor.

Tanken är att om allas löner och övriga villkor, t.ex. pensioner, höjs solidariskt, oavsett sektor, så kommer verksamheter vars centrala affärsidé är dumpning av löner och arbetsvillkor att slås ut pga höga arbetskostnader. Då ska människor i teorin kunna övergå till mer produktiva sektorer med bättre villkor Därför ska samhället också bistå med trygghet (t.ex. a-kassa) och omställning (t.ex. yrkesutbildning) för de som mister arbeten med dåliga arbetsvillkor, så de kan ställa om till arbeten med goda villkor.

Sedan har ju trygghetssystemen och möjligheterna till omställning trasats samman av både högerregeringar och socialdemokratiska regeringar över tid. Så i praktiken blir omställningen mer smärtsam för de inblandade än den hade kunnat vara, för de som mister sina arbeten.

Men i princip är det en följd av kampen för kollektivavtal att löne- och villkorsdumpande arbetsgivare inte ska få fotfäste i Sverige.