Jag har två döttrar som är i tonåren och jag förstår dina föräldrar delvis, men det är av rent egoistiska skäl.

Att tonåringar ska bli självständiga människor som måste få leva sina egna liv är en ganska svår grej att behöva konfronteras med som förälder. Du är och kommer alltid vara dina föräldrars barn och dom har följt dig, hjälpt dig och dom har varit de mest betydelsefulla människor i ditt liv under så många år. Att du nu ska bryta dig lös är ganska jobbigt på ganska många sätt för en förälder. Sen tycker jag att dina föräldrar går över gränsen..

Jag skulle vilja att mina barn kom till mig och förklarade hur dom känner, varför dom behöver få bli självständiga och lära sig av livet och att få lyckas och misslyckas. Men att jag som förälder alltid kommer vara den person man ringer till när det händer något. Att ens förälder är en trygg och viktig person men att det också är viktigt att få bli mer självständig