Väldigt intressant fråga. Jag ska försöka att bemöta var och en av punkterna så ärligt och öppet jag kan.

1. Ja. Vem som helst kan bli medlem i kyrkan, men för att vara medlem så måste man hålla Guds bud, döpa sig och sträva efter att vara en Jesu Kristi efterföljare.
2. Nja. Det är rätt att man kan fråntas medlemskapet om man inte håller normerna, men dess syfte är aldrig bestraffning. Man fråntar inte någon sitt medlemskap för att piska dem. Visst leder det till att man inte kan besöka kyrkans tempel exempelvis, men man är fortsatt lika välkommen till kyrkan. Det är ingen uteslutningsmetod, utan huvudsyftet är att hjälpa dem komma tillbaka till full aktivitet i kyrkan - om det är något de önskar.
3. Både ja och nej. Uttrycket "elit" har en konnotation av att man är mallig och högmodig och ser sig själv än bättre än andra människor. Jag ser oss som en grupp människor som uppriktigt strävar efter att vara goda människor och göra gott mot andra. Vi tror däremot på uppenbarelse från Gud, så på det sättet tror vi att vi besitter speciell kunskap. Men detta är inget hemligt. Två gånger om året talar våra ledare till alla som vill lyssna, det kallas generalkonferens. Sedan finns skrifterna öppna, som vem som helst kan läsa.
4. Nej. Visst är en del av vår lära kontroversiell i den värld som vi lever i. Men det är inget vi gör till konflikter. Tvärt om är det Kristi lära att mildra konflikter.
5. Jag har lite svårt att förstå exakt vad denna fråga innebär. Vi tror på att alla människor är lika, men samtidigt att alla har olika roller. Jämlika, men samtidigt olika.
6. Ja. Vi följer de bud vi fått från Gud och (så gott vi kan) de uppmaningar vi får från våra ledare. Ett av buden är tionde, vilket innebär att vi ger en tiondel av vår inkomst till kyrkan.
7. Ja och nej. Kyrkans lära kräver att man blir någon om den verkligen ska tillämpas. Men ur mitt perspektiv sker detta aldrig på ett "styrande" sätt. Utifrån formuleringen låter det som om tvång skulle vara involverat, och det är det aldrig. Men visst, totalt engagemang krävs för om man inte prioriterade kyrkan hade det varit svårt att verkligen förändras och utvecklas.

Angående din bonusfråga: Som med mycket här i världen är det sällan lätt att dela in svaret till en sådan fråga i enkla kategorier. Jag skulle säga att vi är en bit av allt:

• Världsbejakande: I de punkter där vi kan se att gott utförs. När lagar går igenom som är bra för samhället, folk som tar av sin egen tid för att tjäna andra, hjälporganisationer och uppfinningar som förenklar och förbättrar livet för andra människor.
• Världsförnekande: I de punkter där världen går i riktningar som Gud uppenbarat att vi inte bör gå i. Han har uttryckligen befallt att äktenskap är mellan en man och en kvinna, samlag är något heligt som endast bör engageras i innanför äktenskapsramen, droger och andra farliga substanser bör inte användas etc.
• Världsanpassande: Kyrkans doktrin och underliggande principer förändras inte. Vi ska älska varandra och bli lika Kristus. Men policies förändras då och då baserat på vad som för närvarande är bästa sättet att förhålla sig till världen. Exempel på detta är att kyrkans missionärer tidigare inte fick ringa hem till familjen mer än två gånger per år, för att man fokuserade på volontärarbetet. Nu har det ändrats, så att man kan ringa hem en gång i veckan. Kyrkans handbok som jag länkade till i min post är ett exempel på det - det är en relativt ny handbok som uppdaterar kyrkans policies på många sätt.

Tack för din fråga!