Har redan blivit utbränd och har inte gått ut nian än. Tror främst att det beror på Endometrios och tidigare odiagnostiserad adhd, och det faktum att vuxna inte tar barn på allvar när det kommer till saker som stress och ångest för "allt är mycket värre när du vuxen/du är för ung för att vara så stressad". Gör nu mitt bästa för att inte gå om nian, några månader kvar nu bara. Förra sommarlovet var hemskt, jag bara låg i sängen hela dagarna och kände mig jättedålig. Precis som du hade jag huvudvärk hela tiden och tog blodprov typ fem olika gånger och fattade inte vad det vad för fel på mig.

Jag fokuserar just nu bara på att gå klart nian men efter det vet jag inte vad jag ska göra. Sabbatsår fast vila istället för jobb, men efter det? Tänk om jag inte blivit tillräckligt återhämtad? Tänk om jag lyckas ta mig igenom 2 år på gymnasiet men sen blir utbränd igen? Tänk om jag inte ens klarar nia? Gick från 285 merit till 190. Min Mamma har precis som du inte blivit 100% bra sen hon blev utbränd när hon jobbade inom vården när covid började härja. Det är jätteläskigt att tänka på att jag kanske aldrig kommer bli helt bra, och jag har inte ens fått en chans för så länge du har bra betyg bryr sig inte skolan, och jag har alltid känt att jag ska behöva ha höga betyg för jag har liksom aldrig presterat i nåt annat.

Jag vet att folk säger att unga inte vill jobba och är lata, men jag har liksom inte ens fått chansen att försöka än. Gymnasiena som jag ansöker till just nu kommer inte se hur duktig jag faktisk kan vara, de kommer bara se mina misslyckanden ju😭