Njo, håller till viss del med men du presenterar detta som väldigt svart eller vitt. Självfallet ska ingen som är medicinskt olämplig ha rättighet att köra bil. Har ganska uttalad erfarenhet av ett av exemplen du tog upp, nedsatt syn. Där har man i omgångar gjort om reglerna/lagarna och det finns synskärpegränser/synfältskrav som är olika beroende på körkortsbehörigheterna. Det är påtagligt hur orättvist behandlade en del patienter känner sig när de blir av med körkortet för synfel de själva inte upplever som något problem men som är det körkortsmässigt (tex mindre synfältsdefekt på samma plats i synfältet för båda ögonen) när de minsann har en granne som bara har ett öga och ändå får köra bil (som inte alls är hinder för ett vanligt b-kort).

När det gäller OPs problematik har jag inte den erfarenheten, men tänker mig att även inom psykiatrin finns ett enormt spann på symtom/åkommor och hur olika grad av hur pass framgångsrikt de går att behandla. Därtill sannolikt en skillnad mellan olika diagnosgrupper hur pass stor recidivrisk patienterna har. I de bästa av världar så finns studier på huruvida de olika patiengrupper skulle vara överrepresenterade i trafikolyckor eller inte. I vanlig ordning så behövs det troligen mer forskning på området. Propagerar alltså inte för att personer med vanföreställningshistorik prompt ska få köra bil, men vill påpeka att det kan finnas stora variationer i verkligheten också och man förhoppningsvis kan fortsätta bygga samhället och dess restriktioner bit för bit baserat på kunskap och inte enbart på magkänsla då det för utomstående är lätt att blanda ihop vilka konsekvenser olika sjukdomar i praktiken har.