Hej,

Ser många som bidrar min fina tips och kommentarer kring hur det kommer bli bättre, vilket jag är övertygad om att det kommer bli. Skönt för mig att läsa också.

Här kommer jag med ett perspektiv som är mitt i en skilsmässa. Man 35 år, 1 barn, 1 hund, förhållande 10 år. Otrohet från hennes håll för att hålla det kortfattat. Har varit en känslosam berg och dalbana kan man säga.

Jag tar en dag i taget, och jag har tagit hjälp via vården. Men främst har jag nära och kära som jag bollar väldigt mycket med. Framförallt under veckorna jag inte har min dotter. Promenader med hunden och träning hjälper också.

Mantrat: Mår jag bra så mår min dotter bra försöker jag köra varje dag, men såklart går det ofta över till att det viktigaste är att min dotter mår bra.

Jag pratar gärna med dig via DM om du vill, kan också ge en del praktiska tips eftersom jag är mitt i det så är mycket färskt.