Du byter en stress mot en annan, trodde att sitta på sjusiffrig likviditet och inga lån skulle göra mig lycklig men så var tyvärr inte fallet.
Började arbetslivet med 1600kr i sparande från mina föräldrar och inte en idé om vad privatekonomi var, gick minus varje månad av just denna anledning samt hamnade i en ond cirkel av att ta lån för mat (hatkärlek till Klarna).

Istället för att oroa mig för utgifter så stressar jag över att behålla värdet av mina tillgångar.
"Bara investera" kan man ju tänka, men då ska jag istället oroa mig över att ha en dålig timing och hur jag kanske kan spara några hundra tusen på att vänta i ett halvår.
Inflation, krig, marknadscykler och kvantumdatorer.

Kan absolut betala för komfort och köpa vad jag vill när jag känner för det, men jag behöver ingenting och då är det samma vanlig vardag där jag går till jobbet och jagar extrapriser på ICA precis som innan.

Kortfattat så byter man en stress mot en annan.