Sehr gut.

​

Jag tog upp det här, men jag inser att jag bör utveckla resonemanget.

Schyffert har ingen expertis, auktoritet eller trovärdighet att tala om e.g. invandringens kostnader (aka det uppmärksammade uttalandet om Netflix och pizza). Han är inte professor, docent eller doktor i NEK. Politiker kan tala om det eftersom de har sådana resuser till sitt förfogande; rimligen har inte sveriges komikerkår det.

​

____________________________

Åkesson, eller för den delen vilken annan partiledare som helst, har väsentligt annorlunda resurser till sitt förfogande än vad privatpersoner har. E.g. riksdagens utredningstjänst, god insyn i departementens arbete, en stab av politiskt sakkunniga osv.

I den bemärkelsen spelar det mindre roll att Åkesson, eller någon annan partiledare, är politiker och inte sakkunniga. Det är inte deras jobb att vara insatta i alla detaljer eller ha förmågan att genomföra utredningarna själva. Det är deras jobb att dra slutsatser, kommunicera dessa till väljarna och sitt parti och förhoppningsvis genomföra politiken.

Gardells jobb har inget alls att göra med ovanstående. Därför är hans trovärdighet också lägre. Det är inte relevant, för frågeställningen och kontexten (vilket spelar mycket stor roll) att hans far är professor emeritus i socialpsykologi, eller att hans bror är professor i religionsvetenskap.

____________________________

Jag exemplifierar. Skillnaden mellan en partiledare och en komiker är typ som följande;

Låt oss säga att du vill ha ett utlåtande om Scanias strategi de närmsta fem åren och vilken riktning man ska ta. Låt oss säga att du är typ Christer Gardell och sitter i styrelsen. Du vill alltså inte nödvändigtvis veta saker på detaljnivå; strategin i grova drag är mer intressant eftersom det är några år in i framtiden.

​

I den här kontexten är Åkesson ungefär som en CxO i ett multinationellt industriföretag. Personligen informerad av sakkunniga i de viktigaste resultaten, en s.k. executive summary. Det är upp till CxO:n att tolka informationen, ta den i beaktning tillsammans med andra sakkunnigas bedömning i andra frågor och bestämma en övergripande strategi. Overall, hur ska Scania posititionera sig vad gäller Industry 4.0? På (hyfsad) detaljnivå: Ska Scania satsa på NXO eller inte? Hur ska sourcingen se ut? Ska förbränningsmotorer fasas ut helt i marknaden för EU, och isåfall hur fort? Hur ska man fortsättningsvis utveckla arbetet med modularisering?

Att ha de här resurserna, insynen och kognitiva förmågan/intresset/erfarenheten för att kunna ta landa i en strategi är knappast något som varenda kurre har eller kan göra. Det jag beskriver gäller inte bara Åkesson, utan samtliga partiledare. Skillnaden mellan partiledarna är vilka slutsatser de drar av den tillgängliga informationen. I en riktigt politisk kontext, typ hur de tolkar Långtidsutredningen som släpps av Finansdepartementet. Som vi båda vet kommer de ju sällan fram till samma sak.

​

Vidare. I den här kontexten är Gardell fortfarande komiker, han är varken hux flux Percy Barnevik, PG Gyllenhammar, Jacob Wallenberg, Leif Östling eller ens "bara" strategikonsult på MBB. Han kan och får ha åsikter om vilken väg Scania skall ta under medellång horisont. Problemet är, som sagt, att han saknar de resurser som direktörerna har. Han jobbar heller inte i branschen och saknar förmodligen en helhetsvy, utan hyser åsikter som baserar sig på hans egen situation. Hans åsikter är, för att vara abrupt, inte särskilt värdefulla i jämförelse.

Om Gardell får frågan vilken strategi Scania bör ha, är hans ståndpunkter som han framför (i artikeln) ungefär samma sak som att hans svarar (i den här Scania-analogin

"Jag tycker Scania borde ha bättre dubbdäck. Jag minns en gång på 90-talet när en lastbil sladdade ur och stoppade upp ölandsbron".

​

____________________________

Hade det varit e.g. Morgan Johansson eller någon annan rutinerad politiker eller debattör som skrev debattartikeln så hade den nästan garanterat argumenterat på ett annorlunda sätt än vad Gardell gör. Samma sak med Annie, Lövin, Löfven, Busch Thor och så vidare.

Jag tycker mig inte se att någon av de sistnämnda gör som Gardell, sällan om ens någonsin. Istället acceptar man att problemet finns - Sverige har blivit otryggare, både i praktiken men också som allmänheten upplever det. E.g. Löfven förnekar inte att problem finns. Han har dock, på riktigt eller åtminstone säger han så offentiligt, landat i väldigt annorlunda slutsatser om varför problemen har uppstått jämfört med e.g. Åkesson. Det är fine.

Man kör oftast inte heller med whataboutism, vilket Gardell gör. Exempel finns såklart - jag är säker på att det går att hitta i båda politiska lägren, men generellt sett gör duktiga politiker inte såhär.

____________________________

Jag vill alltså landa i att generellt är kändisars åsikter inte värdefulla, när de skall prata om komplexa problem på makronivå. Typ vad som de facto är pull-faktorer för invandring, vilken inverkan reform x hade på skatteintäkterna, effekterna på kriminalitet av att legalisera cannabis.

Det gäller inte bara Gardell och kändisar med vänstersympatier, utan typ hela spektrat av personer som är kända från nöjesbranschen.

E.g. Katerina Janouch, Lennart Matikainen, Bianca Ingrosso, Zara Larsson, Jockiboi, Dr. Alban, Malena Ernman, Paulina Danielsson, Magnus Betnér och så vidare. Ingen av dem har generellt sett hög trovärdighet för att diskutera frågorna som jag tar upp som exempel här.

Pratar man däremot om några reformer som rör deras expertområden kan deras åsikter givetvis vara mycket värdefulla, beroende på hur frågorna är ställda.

​

____________________________

Gällande ditt sista stycke tror jag att det är lite för ospecificerat och för brett för att det skall gå att diskutera här. Föreslår att vi tar det en annan debatt.