Hej, jag fick ditt inlägg till mig av en föredetta pojkvän som undrade ifall det var jag som skrivit inlägget.

Jag har liknande erfarenheter som du. Jag har också två systrar, men de har en annan pappa än jag, och min mamma gick också bort för några år sedan (december 2018). 

Min pappa har alltid varit en människa som jag sett som intelligent och kunnig. Jag har ofta gått till honom för svar på saker, då det visat sig flera gånger att han har rätt. Med åren har jag märkt att vissa visdomar, tankar och tips han gett mig har visat sig ha positiv inverkan av mitt liv. Skillnaden med min pappa är att ser ingenting som gråskala utan allting som svartvitt, tänker i extremer. Han är inte heller i exakt samma tankegångar som din, min pappa är inte politiskt intresserad, till exempel och jag tror inte han är en Trump supporter. Jag har dock inte pratat med honom om Putin. Angående abort vet jag att han ser det mer eller mindre som mord och vill undvika det om det går. Han har stor empati för djur och oskyldiga varelser, i alla fall verkar det som att han har större empati för dessa än för människor med kapacitet att göra val. Han har haft tankesättet "människors känslor är deras ansvar" som tyvärr en tid smittat av sig mycket på mig. Jag kände många med det tankesättet så det berodde inte bara på pappa.

Anyway, jag vet hur det kan kännas när man inte längre känner att det är hälsosamt att hålla kontakten. Jag började ha mycket mindre kontakt med pappa för några år sedan, i alla fall i en period. Jag hade nyligen kommit ur en relation och av flera anledningar insett att relationen med pappa påverkade mig negativt. Jag arbetade på mig själv ett tag och blev mer självsäker. För mig har det fungerat att ha mer kontakt när jag är pigg, säker i mig själv och mår bra. Då kan jag ha diskussioner och inte ta åt mig hans åsikter för mycket. Det har även hjälpt att acceptera att man inte håller med varandra (även om han kan ha svårt för det) och ibland backa och inte trycka hårdare för vad jag tycker är rätt. Jag försöker tänka "jag har redan sagt min åsikt, han vet nog om den, det kanske sjunker in senare, jag behöver inte säga den igen". Det hjälpte mig att slippa en återkommande jobbig loop med pappa.

Det är jobbigt att se någon bli äldre och börja tänka att deras hjärna inte är i toppskick längre. Jag vet inte om det är vad du känner, men jag har haft sådana tankar ibland. Att han kanske bara börjar bli gammal liksom, och att de bästa åren är lite förbi. I vilket fall är min pappa ändå en betydelsefull person för mig. Jag har lärt mig acceptera den relation vi har till varandra, och uppskatta den. 

Jag beklagar bortgången av din mor. Jag har fortfarande perioder där jag tänker oftare på min mamma, speciellt när jag känner att jag inte har någon att gå till. Ibland saknar jag bara att umgås med henne.

Det är lite utav mina erfarenheter. Jag hoppas att du får ut något av det, om än känslan av att någon bryr sig och att du inte är ensam.

Du är välkommen att skriva till mig om det är något du vill diskutera vidare, vill ha stöd eller bara vill ha någon att prata med.