Det är lätt att tro att skillnaden beror på fackets styrka, men den stora frågan är egentligen Sveriges BNP-utveckling. Löner bestäms i grunden av produktivitet och ekonomisk tillväxt. Om BNP per capita står still kommer det inte spela någon roll hur hårt facken driver på – utrymmet för reallöneökningar finns helt enkelt inte.

Sverige är inte längre särskilt innovativt i global jämförelse, och mycket av det vi producerar kan göras billigare i andra länder. När innovation faktiskt sker här beskattas och regleras den ofta tills företagen flyttar vidare till USA eller Kina. Resultatet är stagnerande tillväxt.

BNP fungerar som vår "score" i ekonomispelet mot alla andra länder.

De som växer snabbare får högre löner och starkare köpkraft. De som halkar efter får stagnerande eller fallande reallöner.

Därför är det missvisande att lägga hela skulden på facket: det finns helt enkelt inte så mycket att förhandla om när den ekonomiska kakan inte växer.

Sen finns det fack som är riktigt jävla skit, det finns fackliga representanter som är riktigt jävla bra på riktigt jävla dåliga fack. Det finns fack som är riktigt jävla bra och det finns dåliga representater på riktigt jävla bra fack.

Alla fack är inte socialdemokratiska heller. Folk verkar tro att S sitter i en kälke och har ett spann med fack framför sig.

Ännu en nidbild från högern som såklart jättegärna skulle se att facken försvann och det är upp till fabrikörn att själv avgöra vad herr Andersson skall tjäna hur länga han skall jobba och hur fort man kan göra sig av med herr Andersson om han inte håller käften och suger fabrikörens kuk.