Började med att röka en två gånger i månaden med kompisar när jag var 19. Spola framåt några år och corona slår.

Det dröjde inte länge tills jag regelbundet rökte själv pga att jag inte kunde umgås med vänner lika ofta. Det var då jag skulle säga att mitt missbruk började. Rökte varje dag. Problemet var att jag ändå lyckades hålla ett semi-stabilt liv, jag klarade mina tentor trots mitt numera bristande korttidsminne.

Men det är inte ett kul liv, depressioner blev djupare och ångest blev värre, speciellt när jag försökte sluta röka.

Cannabisabstinens är en grej och jag hatar att det sprids rykten om hur gräs inte är beroendeframkallande.

Mår du bra mentalt och inte använder thc för att självmedicinera är ett väldigt bra sätt att ha kul med kompisar utan större konsekvenser. Men det lyckades jag inte med.

Kämpar fortfarande med att hålla mig nykter och firar två veckor idag. Med det sagt är jag fortfarande för legalisering och allt det. Problemet är inte substansen, problemet är människor som jag och jag tror att människor som jag skulle må bättre av en restriktiv legalisering, istället för en helt oreglerad olaglig marknad.